NÄR
NEDRÄKNINGEN
NÅR SITT
SLUT

Kapitel 8
GUDS HELIGA DAGAR UPPENBARAR VAD SOM ÄR SANT



PÅ PASSOVER-NATTEN samma dag som Kristus skulle dödas sa han till sin Fader i en av sina böner, ”Ditt ord är sanning.” Gud är källan till allt som är sant, och den här boken är skriven för att belysa sanningar som Han har uppenbarat genom Sin Kyrka.

Möjlighet för någon att överleva det som väntar, och samtidigt kunna påverka andra så att de också kan överleva, beror helt på hur den individen förbereder sig inför det som Gud säger är nära förestående. Gud vill hjälpa dem som lyssnar till Honom och föra dem in i en ny tidsålder—in i Millenniet.

Det bästa sättet att förbereda sig är att med ärlighet och äkthet ta in det som har skrivits i den här boken. Att ignorera att att man har fått vetskap om att mycket tidigare kunskap är osann är ett personligt val—som kommer innebära konsekvenser. Gud önskar att ge favör och hjälp till dem som vill vända sig till Honom. Vi är Hans skapelse. Vi existerar på grund av Hans kärlek och syfte för oss.

Om vi gör valet att rensa bort det som är falskt i vårt liv och ta emot det som är sant från Gud så kommer Han att välsigna oss och gripa in och hjälpa oss att klara av det som kommer drabba alla som lever på denna jord. Det tydligaste sättet för en person att vända sig till Gud är att ta emot sanningen som Gud uppenbarar gällande Sin plan och Sitt syfte, allt som ryms i de heliga dagarna som Han har gett till mänskligheten att fira och högtidlighålla. De heliga dagarna uppenbarar i sanning Gud.

Att ta emot Guds favör och hjälp är uteslutande ett resultat av att en person uppriktigt förkastar de falska ritualerna och de falska lärorna som kommer från den traditionella kristenheten. Detta innebär självklart också att en person även måste välja att förkasta alla andra falska läror från olika religioner och livsåskådningar som anses andliga.



Orsaken till religiös förvirring

Precis som den här boken visat så finns det många motstridiga idéer om Gud och syftet bakom varför Han skapade mänskligt liv. Människor upplever stor förvirring och möter motstridiga läror gällande vad som egentligen händer när man dör och vad som händer efter döden. Om det finns liv efter döden, hur ser då det livet ut?

För länge länge sedan gav Gud mänskligheten specifika dagar som skulle högtidlighållas och åsidosättas som heliga. Dessa dagar avslöjar de facto Guds syfte och plan med att skapa mänskligt liv och vad som sker efter döden. Att lära sig vad dessa dagar handlar om leder till att en person kan förstå väldigt mycket om Gud och varför Han skapade mänskligt fysiskt temporärt liv.

Orsaken till att majoriteten av mänskligheten inte känner till eller förstår Gud och Hans plan och syfte med människan är för att de flesta inte känner till något om högtidlighållandet av dessa dagar, och därför inte heller kan lära sig vad dagarna visar på. Den huvudsakliga anledningen till att Gud befallde mänskligheten att högtidlighålla och fira dessa dagar på det sättet som Han visade var att de verkligen skulle kunna lära känna Honom och Hans kärlek för Sin skapelse.

Men människans själviska natur vill inte ha med Gud att göra utan väljer hellre att förändra sanningen om Gud till något som passar bättre för en enkel självisk natur som har som fokus att behaga sig själv, på vilket sätt hon än väljer att leva. Människan vill inte veta av någon som säger åt henne hur livet skall levas, så hon har skapat många olika religioner och idéer gällande Gud som är enklare att acceptera för en sådan stolt natur, ett sådant stolt sinnelag.

Det tyder på raka motsatsen till ett sunt tänkande att mänskligheten skulle stå emot och förkasta Guds instruktion när det gäller hur livet skall levas. Trots allt är det ju ändå Han som skapat oss och Han vet vad som leder till sunda relationer, till frid och ett liv som är fyllt av glädje och produktivitet. Varje förälder kan tydligt se hur dess eget barn ibland kämpar emot när föräldern försöker lära barnet det som föräldern tror är bäst för barnet. Guds visdom och kärlek är oändligt mycket större och starkare jämfört med en mänsklig förälder och Han vet definitivt vad som är bäst för oss, ändå möter Han motstånd från Sina barn.

Startpunkten för att börja bygga en sann och meningsfylld relation med Gud är att lyda budet att högtidlighålla Hans sabbater. En översikt över Guds plan finns inbakad i veckosabbaten. Sedan ryms det än mer detaljer och förklaringar av den planen i de årliga sabbaterna som Gud också befallt att de skall firas på det sättet som Han instruerar.



Kalendrar har skapat förvirring

Innan budet att fira sabbat den sjunde dagen i veckan undersöks djupare här i boken är det viktigt att känna till att kalendrar runt om i världen skiljer sig åt i hur de placerar veckans dagar. Detta har orsakat stor förvirring när människor har försökt förstå på vilken dag Guds vecko-sabbat skall firas.

De flesta människor idag känner inte till att kalendrarna i många länder har förändrats under historien för att visa något annat än vad Gud har visat angående hur man räknar dagar på ett år. Det har gjorts stora ansträngningar under historiens gång att förändra cykeln för den bibliska sjundedags-sabbaten.

I modern tid så har olika nationer i världen försökt standardisera sina måttsystem. Med all rätt - i dagens moderna tid fylld av teknologi, tillverkning och uppfinningar så är det smidigt med standardiserade mått, speciellt när det handlar om världsvid handel. Många olika måttsystem har numera standardiserats. Som ett exempel kan nämnas att många länder nu använder det metriska systemet, även om en del nationer envist vägrar att byta.

Men när det gäller standardisering av tid så har detta alltid förknippats med förvirring och oenighet. FN har haft en stor roll i detta. Den internationella organisationen för standardisering (ISO) hade som avsikt att standardisera kalendern genom en publikation kallad ISO 8601:1988, som titeln avslöjar så publicerades den 1988. I det systemet fastställdes det att söndagen räknas som den sjunde dagen och måndagen den första dagen i veckan.

Redan innan denna förändring gjordes hade många europeiska länder redan tidigare genomfört detta. Men vad många inte insett som accepterat en sådan standardisering av kalendern är att det var konspiratoriska krafter bakom denna förändring. Den förändringen har av många framställts som något bra och praktiskt för att fastställa en tydlig femdagars arbetsvecka med början på måndagen och slut på fredagen. På så vis blir lördagen den sjätte dagen och söndagen den sjunde dagen i veckan.

Denna förändring innebär nu att alla kommande generationer ges den falska vissheten om att när de läser om Guds sabbat som något som skall firas den sjunde dagen så verkar det rimligt för dem att det är söndagen det handlar om. Men det är inte korrekt.

Kunskapen om dagen för Guds veckosabbat har dock aldrig försvunnit från judarna. Kristus höll med judarna att den dagen som de firade som den sjunde dagen i veckan verkligen var den dagen som Gud befallde att man varje vecka skulle högtidlighålla. Även före Kristus tid, och allt sedan den tiden, så har judarna vetat vilken dag som är den korrekta för att fira Guds veckosabbat.

Endast några få länder har idag en kalender som är riktig och överensstämmer med den sanna cykeln för en vecka. I de kalendrarna är söndagen helt korrekt uppräknad som den första dagen i veckan och lördagen anges som den sjunde, vilket är tiden för när Guds veckosabbat ska firas.

Så de kalendrar som börjar med måndagen är felaktiga eftersom de räknar söndagen som den sjunde dagen i veckan, men ändå är det den kalendern som flest länder använder. Söndagen är alltså inte den sjunde dagen i Bibeln. Den är inte Guds sjundedags-sabbat.

Men att förändra veckans dagar är inget nytt. Genom historien så har dagarna flyttats runt flera gånger. Men, varje gång som människan gör sådana handlingar så motarbetar hon det som Gud fastställde för länge, länge sedan. Från begynnelsen av tideräkningen på jorden så gav Gud en grundläggande cykel bestående av sju dagar inom månaderna i den årliga cykeln.




VECKOSABBATEN

Vår Skapare

En sann och riktig relation med den Ende Evige Allsmäktige Guden kan endast börja efter att en person har kommit till det stadiet att hon frivilligt väljer att ödmjuka sig inför Honom och börja högtidlighålla den sanna veckosabbaten som Han befallt. Ingen kan åtnjuta en sann relation med Gud om man inte firar och tillber Honom på de tider som Han har visat att man ska. Allt annat är olydnad och hädelse inför Gud.

Guds önskan är att Hans skapelse lyssnar till Honom och tillber Honom i sanning, precis såsom Kristus sade.

”Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh 4:23-24)

Det finns inget annat sätt att tillbe Gud. Han kräver att det sker i sanning. Och som dessa verser visar så kommer det en tid då världen kommer börja att tillbe Gud i sanning. Det kommer ske över hela världen i Millenniet när Kristus kommer åter. Ett fåtal personer började tillbe på det sättet redan på Kristus tid och fortsatte göra det i Kyrkan efter att den etablerades år 31.

Gud uppenbarar veckosabbatens oerhörda betydelse och på vilket sätt den etablerades. Detta hänger tätt ihop med själva anledningen till varför Han skapade mänskligheten. Veckosabbaten är tänkt att vara något som påminner mänskligheten om den faktiska skapelseveckan under vilken mänskligheten skapades och att Han är vår Skapare!

”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort. Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den [satte den åt sidan för ett heligt syfte], för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.” (1 Mos 2:1-3)

Även om detta förklaras långt mer detaljerat i Guds Kyrkas litteratur så kan här nämnas att många människor tror att skapelsen som beskrivs i 1 Mosebok kapitel 1 och 2 beskriver tillfället när Gud skapade jorden och hela universum. Men det är helt enkelt inte sant. Jorden skapades åtminstone hundratusentals, ja kanske även miljontals år, tidigare. Detta borde vara enkelt att förstå genom att se på de vetenskapliga bevisen.

På jorden fanns både växter och djur direkt efter att den skapades. Den enorma mängden fossiler som finns över hela jorden bevisar detta. Men det som människor dock inte känner till är att Satan, vid en viss tidpunkt, förstörde allt liv på jorden efter att han gjort uppror mot Gud. Förödelsen som han orsakade var ögonblicklig i det att han försökte att förinta själva jorden.

Satan ägde då sådana krafter att han kunde slita sönder stora delar av jorden och rubba den från sin normala omloppsbana och rotation och han ägde även kraft att fördunkla jordens atmosfär. Som ett resultat av den snabba förändringen i jordens atmosfär så sjönk temperaturen ögonblickligen, vilket gjorde att växter och djur direkt frös till is.

Så när man läser om vad Gud gjorde de där första sex dagarna så beskriver inte texten på något sätt att jorden skapades just då. Den existerade, som sagt, redan men var nästan helt förstörd efter Satans attack. Den hade förblivit obeboelig under tiotusentals år, ja kanske hundratusentals år.

Så situationen i Första Moseboken kapitel 1 och 2 är att jorden redan existerar men Gud börjar däremot omforma och omskapa den så att liv kan existera på jorden igen. Och sedan, på den sjätte och sista dagen av skapande, så skapar Gud människan—till att leva ett temporärt liv i fysisk form. Och som Gud avslöjar genom hela Bibeln så var detta början på höjdpunkten i Hans skapelse.

”För på sex dagar gjorde [förverkligade, utförde—Sitt verk] Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.” (2 Mos 20:11)

Verserna som står före detta innehåller Guds befallning att den sjunde dagen i veckan skall firas som sabbat [vilodag] och hållas helig—som den sanna heliga dagen i veckan. Den första lärdomen som veckosabbaten lär oss är det som den versen säger om Gud: Han är den som skapade liv en gång till på jorden—Han är vår Skapare. Om man inte kan inse eller tro på att Gud skapat oss, varför ska man då lyssna till någonting överhuvudtaget som Han säger; men om Han faktiskt är vår Skapare, så borde vi verkligen lyssna noggrant.



Gud fastställde tiden

Veckosabbaten är alltså den sjunde dagen i veckan, och har så varit sedan Adam och Evas dagar. Precis som veckan med sina sju dagar fastställdes under skapelseveckan så var Guds plan för mänskligheten förutbestämd att pågå under 7000 år.

De första sex dagarna fastställdes för människan som tiden under veckan då hon skulle vara involverad i sina egna projekt, men den sjunde dagen utgjorde Guds tid—sabbaten. Mänskligheten har på liknande sätt blivit tilldelad 6000 år, under vilka hon fått leva på det sätt som hon själv önskat och bestämt. Men precis som veckosabbaten, den sjunde dagen, så utgör de sista 1000 åren Guds tidsperiod, och den perioden skall levas på det sätt som Gud vill! Då det är Guds tid!

Inte många tror på berättelsen om hur Gud räddade Noa och förde honom in i en ny värld. Vi lever dock i en tid när människor upplever det än svårare att tro att Gud återigen är på väg att föra mänskligheten in i en ny tidsålder. Men den här gången kommer det vara Guds rike som kommer regera alla nationer. Det är den tiden som nu närmar sig mycket hastigt! Detta kommer innebära att Millenniet fastställs—1000 år under vilka Guds rike regerar över mänskligheten.

Det borde nu vara mycket tydligt att Gud valde att göra den sjunde dagen mycket speciell genom att själv helga den. Gud gjorde inte det med någon av de andra veckodagarna. Bibeln definierar ordet helga som att något utväljs för ett heligt syfte och bruk. Gud valde dock inte den sjätte dagen (fredag) eller den första dagen (söndag) för ett heligt syfte och bruk. Guds plan var redan från början att helga den sjunde dagen för all framtid, en veckosabbat för mänskligheten. Det var Gud som fastställde tidscyklerna och berättade för människan hur hon skulle observera de cyklerna.

”Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken [för att ”markera” tid] som utmärker högtider [Heb. —mötestider], dagar och år,” (1 Mos 1:14).

Det hebreiska ordet för ”högtider” betyder ”mötestider”, ungefär på samma sätt som vi idag pratar om att ha olika bokade möten. Tid är exakt. Gud gjorde det möjligt att räkna på tid som en del av livet. Vi kan fastställa och bestämma olika tidpunkter kopplade till vilken anledning som helst. Helt från början av skapelseveckan fastställde Gud personligen specifika tider för mänskligheten, tider som människan skulle hålla tillsammans med Honom. Veckosabbaten är en sådan mötestid, en mötestid som aldrig förändras. Var sjunde dag ska människan hålla den mötestiden med Gud! Gud förstärker till och med detta i sin text.

”Herren talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: Herrens högtider [Hebr.— ”mötestider” och inte det hebreiska ordet för ”högtider”] ska ni utlysa som heliga sammankomster [Hebr.—påbjudna sammankomster], de är mina högtider [Hebr.—mötestider]. Under sex dagar ska arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst [påbjuden sammankomst]. Inget arbete ska ni då utföra. Det är Herrens sabbat, var ni än bor. Detta är Herrens högtider [mötestider], de heliga sammankomster [påbjudna sammankomster] som ni ska utlysa på bestämda tider [mötestider]: I första månaden, på kvällen [efter solnedgången den trettonde dagen] den fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk. Och på femtonde dagen [en årlig helig dag—en årlig sabbat] i samma månad är Herrens osyrade bröds högtid [Det ordet som används här i hebreiskan betyder verkligen ”högtid”]. Då ska ni äta osyrat bröd i sju dagar.” (3 Mos 23:1-6).

Den traditionella kristendomen har dock försökt göra sig av med budet gällande veckosabbaten på den sjunde dagen och de årliga sabbaterna som är uppräknade här. De finner inga fel i nio av de tio buden, men de har verkligen försökt ”bli av med” det fjärde budet som lyder, ”Tänk på sabbatsdagen så att ni helgar den” (2 Mos 20:8). Antingen har de försökt bli av med budet gällande sabbaten eller också säger de att veckosabbaten är numera söndag, men Gud sa att det är ett evigt bud att helga veckosabbaten den sjunde dagen! (2 Mos 31:15-17).

Det levitiska systemet med alla dess lagar gällande ceremonier och offer förändrades i och med Josua Kristus, från tiden som vanligtvis kallas Gamla Testamentets tid till tiden som kallas det Nya Testamentets tid. Kristus offer tog bort nödvändigheten för djuroffer. Hans offer tog alltså även bort behovet av det levitiska systemet, som hade präster som tjänade i det fysiska templet och utförde ritualerna i offersystemet.

Kristus tjänar nu som överstepräst i Guds andliga tempel. Han fullbordade det tidigare nödvändiga offersystemet och gjorde det därigenom betydelselöst. Men Kristus tog däremot inte bort Guds bud, som många inom den traditionella kristenheten hävdar. Han tog endast bort lagarna som gällde det levitiska systemet.

Guds lag representeras av de tio buden och dessa har aldrig förändrats. Apostlarna och den nytestamentliga Kyrkan firade sjundedags-sabbaten och de årliga sabbaterna. Aposteln Paulus undervisade Guds folk, ca 30 år efter Josua Kristus död, om vikten av att fira sabbat, Passover och heliga dagar.

”för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.” (Heb 4:4).

Paulus förklarade att Israel hade vägrat att lyssna till Guds instruktion men också att de faktiskt var oförmögna att lyssna eftersom de saknade den tro som bara är möjlig för den som tagit emot Guds ande. Paulus förklarade att det fanns en specifik dag som var bestämd för Guds folk att lyssna till Guds röst—Guds instruktioner.

”Därför bestämmer han på nytt en dag [Gud ”utsåg” eller ”avgränsade” en specifik dag—Han helgade den sjunde dagen], i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: ‘I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.’” (Hebr 4:7).

Paulus blev sedan mer specifik när han förklarade ännu mer om detta för Kyrkan. Den traditionella kristenheten har dock aldrig förstått vad Paulus egentligen undervisade om, men så har de också översatt texten felaktigt eftersom de inte erkänner hur viktig dagen är som Gud befaller att man ska helga, och de förstår sannerligen inte vad den är en bild av.

”För om Josua [Josua i det Gamla Testamentet som ledde Israels barn in i det förlovade landet] hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag. Alltså kvarstår en sabbatsvila [detta är inte enbart ordet för ”vila” som de flesta översätter det till, men det här är det grekiska ordet ”sabbatismos” som helt enkelt betyder sabbat] för Guds folk. Den som går in i Hans vila [in i Guds sabbatsvila den sjunde dagen] får vila sig från sina gärningar [slutat med sitt själviska köttsliga sätt att leva genom att sträva att leva enligt Guds väg], liksom Gud vilade från sina. [när Gud, på den sjunde dagen, vilade från sitt skapelsearbete.] Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan [vilan på sabbaten], så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.” (Heb 4:8-11).

Paulus förklarade här att Josua (den Josua som ledde Israel efter Moses död) inte hade någon möjlighet att ge Guds folk den typen av vila som sabbaten är en bild av och förebådar. Efter att Israel hade befunnit sig i vildmarken under 40 år och sedan leddes in i det fysiska förlovade landet av Josua, så leddes de dock inte in i den tid av vila som sjundedags-sabbaten faktiskt handlar om. Paulus förklarade att Guds folk ännu inte hade kommit in i den vilan, som den 1000-åriga tidsperioden (Millenniet) handlar om, när Guds styrande grupp regerar tillsammans med Messias—den andliga vilan under Milleniet som Josua Kristus kommer leda Guds folk in i.

Genom att fira Guds veckosabbat så kan en person få möjligheten att lära sig vad Gud undervisar genom ett sådant firande, och få undervisas varje vecka gällande Guds plan och syfte. Det är på sabbaterna som Gud undervisar Sitt folk och leder dem till ökad andlig mognad när det gäller Hans livsväg.

Guds sabbater (vecko och årliga) är ett tecken—ett kännetecken—på Guds folk eftersom det enbart är Hans folk som vet om dem och firar dem i ande och sanning, såsom Han befaller.

”Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse [veta] att jag är Herren er Gud.” (Hes 20:20).

En person måste börja fira Guds sabbater, enligt Hans befallning, om den vill lära känna Gud på riktigt.

Den sjunde dagen varje vecka är dagen då människor skall vila från sina egna göromål och rutiner eftersom det är befallt att man inte ska utföra något vanligt arbete under någon av sabbaterna. Detta gäller även de årliga sabbaterna (högtiderna - heliga dagarna). Inget vanligt arbete skall utföras under dessa dagar.

Veckosabbaten och de årliga sabbaterna skall högtidlighållas och fokuseras på för heliga syften och bruk av de som firar dem. Det är vad som menas när Gud säger att man ska helga Hans sabbater. Veckosabbaten är alltid på den sjunde dagen i veckan, men de årliga sabbaterna och påbjudna sammankomsterna kan ske på olika dagar i veckan, med ett undantag—pingsten.

Sabbaterna är helgade för att människan under de dagarna ska kunna fokusera mer på Gud. Då skall människor samlas tillsammans med andra för det som Gud kallar heliga sammankomster. Detta är tidsperioder som är avsatta för människor så de kan lyssna på vad Guds ledare undervisar vid dessa tillfällen där och då. Men det är också tider då familj och vänner kan spendera mer tid tillsammans med andra som också helgar dessa dagar.



PASSOVER

Den första årliga sammankomsten

Det har tidigare, i den här boken, förklarats på vilket sätt veckosabbaten är en bild på Guds 7000-åriga plan för mänskligheten. Men det är de årliga heliga sammankomsterna som fyller i detaljerna i den fantastiska planen och förklarar den än mer.

Gud gav alltså människan ”mötestider” som gällde varje vecka men också varje år som vi skulle hålla med Honom. Men den första årliga sammankomsten under året är dock inte en årlig sabbat, dock måste den firas före någon av de årliga sabbaterna. Denna sammankomst som Gud har befallt heter på Engelska Passover [passera förbi].

Passover är en helig sammankomst som firas efter solnedgången när Passover-dygnet börjar. Det är dock inte en sabbat och sålunda inte en helig dag eller högtid, och vanligt arbete får utföras under den dagen. Den är helt unik på detta sätt bland de årliga sammankomsterna.

Guds frälsningsplan börjar med den här dagen. Så utan att fira Passover, som är kopplad till Josua Kristus, kan en person aldrig gå in i en relation med Gud. Men att acceptera Josua Kristus som vår Passover och sedan fira Passover årligen ger en person möjligheten att börja frälsningsprocessen, den som sedan resulterar i de välsignelser från Gud som Han vill att alla människor skall få ta del av. De årliga heliga dagarna som följer Passover uppenbarar den frälsningsplanen, men man kan inte inkluderas i den planen förrän man accepterat Passover. Detta är anledningen till att Passover är den första årliga sammankomsten.

Den korrekta tiden då man ska fira Guds Passover har dock missförståtts, framställts på fel sätt, förvridits och lögnaktigt förändrats av många under århundraden. Den korrekta tiden för att fira Passover har attackerats på ett liknande sätt som tiden för veckosabbaten, vilken alltid har stått under attack.

Det har varit Satans önskan att lura mänskligheten till att tro på vad som helst annat än sanningen om Guds veckosabbat och firandet av Passover. Anledningen till detta är att dessa två firanden utgör grunden och startpunkten för en person att börja utveckla en sann och riktig relation med Gud.

Det var den nya kyrkan, som lögnaktigt kallade sig kristna i det romerska riket under Konstantin, som förändrade veckosabbaten från lördag till söndag. De förklarade dessutom firandet av Passover som olagligt och ersatte det med en årlig högtid som på engelska kallas “Easter” (på svenska säger vi påsk, både för Passover och Easter).

Guds Kyrka har litteratur som ger en mycket exakt och detaljerad beskrivning av den korrekta tiden för Passover för den som vill veta mer om detta. Detta finns att läsa på sidan för Kyrkans publikationer i en artikel som heter ”The Timing of Passover” (www.cog-pkg.org).

Den oerhörda vikten av att förstå den korrekta tiden för firandet av Passover utgör det primära sättet som en person kan börja att lära känna den sanne Messias och att kunna känna igen det som bygger på lögn. Och med samma metod kan man identifiera falska lärare, falska religioner och andra organisationer som accepterar falska läror. Här skall det också sägas att till och med judendomen, som borde veta bättre, firar Passover felaktigt på grund av att de har en felaktig tidsräkning och att de undervisar en felaktig betydelse och symbolik gällande Passover, som inte stämmer med vad Gud en gång gav.

Tredje Moseboken 23 räknar upp alla Guds mötestider. Och de årliga sammankomsterna börjar alltså med Passover.

”I första månaden, på kvällen den fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk [den riktiga påsken - Passover].” (3 Mos 23:5).

Många känner till berättelsen om uttåget ur Egypten. Det var vid det tillfället som Gud tillkännagav firandet av Passover till israeliterna.

”Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land:”Denna månad ska vara den främsta hos er. Den ska hos er vara den första av årets månader [detta är under våren]. Säg till hela Israels församling: ‘På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm... Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller från getterna’” (2 Mos 12:1-3, 5).

Det felfria lammet var en symbol för Josua Kristus, som ju var utan synd. Aposteln Petrus förklarade detta för Kyrkan genom att säga:

”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder. Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist.” (1 Pet 1:18-19).

Berättelsen i Andra Moseboken fortsätter med att beskriva det som skulle symbolisera Messias offrade blod fram till att han uppfyllde den symboliken. Israeliterna skulle döda ett lamm för sitt Passover-firande. De skulle låta lammets blod rinna ner på marken och vid det där första firandet i Egypten skulle de också ta en del av lammets blod och stryka på dörrposterna på sina hem. Kristus blod skulle också långt senare komma att rinna ner på marken eftersom han uppfyllde symboliken i dessa lamm, eftersom han var Guds sanna offerlamm.

”Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.” (2 Mos 12:7).

”Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar. Jag är Herren. Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag förbi [passera - Passover] er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.” (2 Mos 12:12-13).

Detta är en bild på det som Josua Kristus skulle komma att uppfylla för mänskligheten. Han är vår Passover och genom hans blod kan vi bli räddade från straffet för synd, det straffet innebär evig död—en slutlig dom för all tid framöver.

”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Josua, vår Herre.” (Rom 6:23).

Straffet eller lönen för synder som inte förlåtits är död—en evig dom—evig död från vilken man aldrig kan bli återuppväckt till liv igen.

Josua Kristus, Guds son, Guds offerlamm, var även Guds Passoveroffer för mänskligheten, genom vilket vi kan räddas från döden. Straffet för vår synd passerar förbi oss. Det är här vi måste börja i Guds frälsningsplan. Den börjar med Josua Kristus. Vi har alla dödsstraffet över oss för våra synder fram till det att vi accepterar Kristus offer, som tar bort straffet, i det att vi bekänner våra synder. Endast Kristus blod, istället för vårt eget, kan lyfta bort det straffet, den lönen. Detta är Guds Passoveroffer för oss.

”Därför är det så: Genom en enda människa [Adam] kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.” (Rom 5:12).

Vi måste få våra synder förlåtna för att kunna inleda en relation med Gud Fader. Endast genom omvändelse och dopet kan vi börja processen att bli befriad från dragningen mot synd från vår egen själviska natur och Satans kraft som håller människor i mörker och lögn. Detta är Guds frälsningsplan ut ur det andliga Egypten.

”Han [Gud] har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom [genom hans blod] är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.” (Kol 1:13-14).

Guds Kyrka firar denna årliga minnesstund på samma sätt som Kristus gjorde på Passover-natten tillsammans med sina lärjungar efter att de hade ätit sin sista måltid tillsammans. Nästan 20 år efter Kristus död gav aposteln Paulus instruktioner till Guds Kyrka i Korinth som handlade om vikten av hur man firar den årliga Passover.

”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er [instruktioner för hur man firar Passover]: Den natt [Passover-natten] då Herren Josua blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig” [varje år på Passover]. På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” (1 Kor 11:23-26).

I den här instruktionen till Kyrkan (Guds andliga Israel) så instiftade Josua Kristus symbolerna för Passover under samma natt då Passover-lammet dödades, grillades och åts upp. Under natten på den fjortonde dagen i den första månaden skulle israeliterna fira detta årligen återkommande tillfälle genom att döda lammet och äta upp det. Nuförtiden ska Guds Kyrka årligen ta del av det som symboliserar köttet och blodet från Guds offerlamm. Köttet (kroppen) symboliseras av en liten bit osyrat bröd och blodet symboliseras av en liten mängd vin.

Som förklarades tidigare i den här boken så gav Gud mänskligheten möjligheten att skilja på dagarna genom att en ny dag började precis då solen går ner. Det nattliga firandet av Passover sker direkt efter solnedgången då den dagen börjar. Det som skedde på dagtid sedan på Passover-dagen uppfylldes även det av Josua Kristus.

När Israel firade Passover så skulle familjerna slakta och äta lammet och det beskrivs i Bibeln som ”den Eviges Passover-offer” (“Herrens påsk”). Både det att israeliterna åt upp lammet på natten den fjortonde och sedan senare att Kyrkan tar del av symbolerna som är brödet och vinet är båda symboler för att Gud utger Sin son som offret för mänskligheten. Det är också en bild på Messias eget medhåll att ge sitt liv som det offret. Gud Fader och Josua Kristus gav frivilligt detta offer för mänskligheten och därför var det verkligen ”den Eviges Passover”.

Den faktiska tidpunkten för Kristus död var mitt på eftermiddagen på Passover-dagen. Även detta uppfyllde symboliken i de aktiviteter som Israel var upptagna med under samma tidsperiod efter att de börjat fira Passover och det osyrade brödets högtid som följer direkt efter Passover. Under eftermiddagen på Passover-dagen var israeliterna upptagna med att förbereda för den årliga högtiden, det osyrade brödets högtid, som började direkt efter solnedgången på Passover-dagen.

Slakten av offerdjuren och förberedelserna inför högtiden skedde under hela eftermiddagen på Passover-dagen. Men själva firandet och offrandet på altaret kunde inte börja förrän solen gått ned och högtiden började.

Djuren som slaktades under eftermiddagen på Passover-dagen, som en förberedelse inför den första dagen av det osyrade brödets högtid, benämns i Bibeln som ”påskoffren” (Passover-offren). Så när skriften talar om att ”slakta påskoffret”, så inkluderar det allt som symboliseras genom den ”Eviges Passover” som slaktades och åts upp under natten den fjortonde, men även symboliken i slaktandet av offerdjuren på eftermiddagen på Passover-dagen som sedan skulle offras till Gud efter solnedgången och efter det festas på.

Hela Passover, med allt som utspelar sig på både natten och dagen, har stor betydelse i all symbolism som Josua Kristus uppfyllde i sitt liv och sin död.



DE ÅRLIGA SABBATERNA - DE ÅRLIGA HÖGTIDERNA

DET OSYRADE BRÖDETS HÖGTID

När vi väl har erkänt Josua Kristus som vårt Passover-offer, som betalade priset för våra synder, och tagit del av Passover, så kan vi gå vidare i Guds plan för oss. Nästa område att fokusera på då är betydelsen av att fira det osyrade brödets högtid.

Den första och den sjunde dagen under det osyrade brödets högtid är årliga sabbater, årliga heliga dagar. Den första årliga sabbaten, som ju är den första dagen i det osyrade brödets högtid, börjar direkt efter solnedgången efter Passover-dagen.

”Och på femtonde dagen i samma månad är Herrens osyrade bröds högtid. Då ska ni äta osyrat bröd i sju dagar. På den första dagen ska ni hålla en helig sammankomst [och precis som veckosabbaten så är detta en ”påbjuden sammankomst”] och inte utföra något arbete [yrkesarbete eller dagligt arbete]. Och ni ska offra eldsoffer åt Herren i sju dagar. På sjunde dagen ska ni återigen hålla en helig sammankomst [Hebr. - ”påbjuden sammankomst] och inte utföra något arbete.” (3 Mos 23:6-8).

Denna ”mötestid” varar en hel vecka. Under den här veckan skall vi äta osyrat bröd. Vi skall inte ha några jäsmedel i våra hem under den här perioden och inte heller äta saker som bakats med jäst eller liknande, såsom till exempel bröd och kakor.

Symboliken i detta firande är att jäst ”blåser upp” ett bröd precis som vår mänskliga stolthet blåser upp oss själva. Jäst är en symbol för synd. Jästens effekt symboliserar ”ett uttryck av uppblåst stolthet” mot Guds lagar. Vi har en tendens att leva som vi vill istället för att uttrycka Guds vilja med våra liv. Att äta osyrat bröd är en symbol för vår önskan att lyda Gud och ta del av Hans livsväg, det andliga osyrade brödet.

Den här symboliken handlar även om Josua Kristus, som var utan synd—osyrad. Kyrkan påvisar den symboliken på Passover-kvällen när osyrat bröd bryts och äts som en symbol för Kristus brutna kropp. Josua beskrev mycket av den här processen i Johannes bok i Bibeln.

Och nu, med denna grundläggande förståelse av firandet av Passover och det osyrade brödets högtid, betänk hur tydliga följande bibelverser verkligen är.

”De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" Josua svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt." Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." Josua sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det som kommer ner från himlen och ger världen liv." Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!" Josua svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta. Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.” (Joh 6:28-38).

”Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen." De sade: "Den här Josua, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?" Josua svarade: "Sluta klaga sinsemellan. Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Joh 6:41-44).

”Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva." Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" Josua svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er.” (Joh 6:48-53).

Josua Kristus förklarade att om en person inte tar emot Passover (”äter Människosonens kött och dricker hans blod”) så kan den personen inte få Guds liv inom sig (”har ni inte liv i er”) genom kraften i Guds ande. En person är fortfarande helt i synd fram tills att detta blir en verklighet i den personens liv. Man måste först acceptera och ta emot Passover för att kunna komma ut ur synd och leva på Guds sätt—bli osyrad. Endast de som blir döpta efter att de accepterat Josua Kristus som sin Passover kan själva fira den årliga Passover.

Efter att vi blir döpta och våra synder blivit förlåtna så är det meningen att vi ska börja förändra våra liv. Tvärt emot läran från den traditionella kristenheten så ska vi inte bara ta emot nåden och fortsätta att leva på samma sätt som förut. Nej, vi ska börja förändra vårt sätt att leva genom att utvecklas till en ny skapelse i Gud (2 Kor 5:17). Vi ska alltså inte fortsätta att leva på det sätt vi gjorde före dopet; men dock kommer vi fortfarande ha samma själviska mänskliga natur inom oss som vi kommer att få bekämpa under den resterande delen av våra liv.

Att acceptera Passover, Josua Kristus, i våra liv vid dopet utgör endast begynnelsen på en livslång process bestående av omvändelse och kamp att övervinna och besegra vår mänskliga natur. Att fira Passover varje år är ett erkännande av att vi ständigt behöver omvända oss, komma ut ur synden, och komma närmare att bli ett med Gud och Hans son.

Paulus korrigerade Korintierna i ett ämne som gällde två personer bland dem som stolt visade upp sin olydnad inför Kyrkan. Kyrkan var på väg att förbereda sig för Passover och det osyrade brödets högtid, så Paulus använde det tillfället för att visa dem deras misstag.

”Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?” (1 Kor 5:6).

Paulus vände sig mot deras nonchalanta attityd av att frivilligt ignorera synd (deras ”skryt”). Han förklarade att synd fungerar på samma sätt som en liten mängd jäst sprider sig i en bröddeg och får den att jäsa—bli uppblåst. Läxan var att om synd inte belyses och tas hand om kan den snabbt växa och sprida sig i hela Kyrkan.

Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade. Vårt påskalamm [Passover] Kristus har blivit slaktat.” (1 Kor 5:7).

De blev instruerade att göra sig av med surdegen (jästen)—att göra sig av med synd —så att de kunde bli en ny bröddeg—en ny kropp—som förnyas genom Guds livsväg i lydnad.

De arbetade inte helt och fullt med att rensa bort synden i sina liv. Människor kommer alltid hitta jäst (synd), men det är meningen att vi ska göra oss av med den när vi får se den. Den här versen visar också på att de andligt firade det osyrade brödets högtid och som en del av det firandet så hade de rensat bort fysisk jäst från sina hem under den tidsperioden—”för ni är osyrade (fysiskt)”

”Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg [synd], inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.” (1 Kor 5:8).

Inom traditionell kristendom undervisar man inte om dessa verser, vilka gavs långt efter att Kristus dog som vår Passover, och att verserna uppenbarar att det är tänkt att vi ska fortsätta lyda Guds befallningar att högtidlighålla och fira de årliga heliga dagarna i det osyrade brödets högtid. Paulus förklarade att dessa dagar skall firas utifrån andemeningen i vad de handlar om och att våra liv skall bli mer och mer osyrade—syndfria—genom att leva på ett uppriktigt sätt inför Gud i sann lydnad när det kommer till Hans livsväg.

Trots att de inom den traditionella kristenheten undervisar att de gammaltestamentliga lagarna har avskaffats så borde det vara uppenbart att så inte är fallet. Det borde vara uppenbart genom sådana här verser att den tidiga Kyrkan i det Nya Testamentet firade det osyrade brödets högtid. Andra bibelverser visar också att de även firade veckosabbaten (på den sjunde dagen) och även andra årliga sabbater.

Lydnad inför Gud när det gäller sådana här saker var en självklar del i den Kyrkans liv. Olika berättelser i Bibeln visar denna sanning. Nya Testamentet skrevs inte på samma sätt som Gamla Testamentet då Israel för första gången gavs Guds lagar. Den nytestamentliga perioden är helt enkelt ett vittnesbörd på hur Kyrkan försökte att leva utifrån de lagar som Gud gett dem långt, långt tidigare. Det är inte skrivet för att försöka övertyga människor om att Guds lagar gäller; det faktumet är helt enkelt en självklarhet i Nya Testamentet.

Det osyrade brödets högtid lär oss att efter dopet och förlåtelsen av våra synder, genom Kristus, så är det meningen att vi ska börja en resa ut ur det andliga Egypten—bort från synd och det fängelse som synden utgör i våra liv. Vi är tänkta att påbörja en förändelseprocess genom att leva på ett nytt sätt. När Bibeln talar om att bli omvänd, så innebär detta att vi ska förändra vårt sätt att leva från det gamla sättet utifrån den mänskliga naturen till ett nytt sätt att leva genom rättfärdigheten i Guds sätt att leva. Dopet är bara början på processen att bli fri från synd. Det följs av en livslång kontinuerlig process bestående av omvändelse för att kunna fortsätta på vägen till att bli fri från synd.

Andra kyrkor i världen misslyckas med att berätta om den här sanningen. Istället så undervisar de om att vi lever genom nåden från Kristus offer och att Guds lag är avskaffad. De tror att nåd innebär att vara fri från Guds lag. Men den ”nåd” som uppenbaras genom Bibelns texter innebär något helt annat.

”Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? [Paulus frågar här...om lagen är avskaffad genom nåden, borde vi då inte synda ännu mer så att Guds nåd kan bli ännu starkare i våra liv?] Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? Eller vet ni inte att alla vi som är döpta [Grek. -”helt nedsänkta i vatten”] till Kristus Josua är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet [genom lydnad när det gäller Guds livsväg], liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa [vårt sätt att leva innan dopet] har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas [Grek. - ”bli avskaffad”] sin makt så att vi inte längre är slavar under synden.” (Rom 6:1-6).

Det är uppenbarligen inte Guds lag som har avskaffats, men däremot är det den ”gamla syndfulla människan” som skall avskaffas. Vi är tänkta att komma upp från vattengraven i dopet och börja leva på ett nytt sätt som en ny människa [Grek. “skapelse”] i Gud, precis som Paulus berättade för Efesierna ”...Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.” (Ef 4:22-24).

Att komma ut ur det andliga Egypten och bli osyrad i livet är en livslång kamp. Såsom Paulus förklarade i Romarbrevet 7 så är det en konstant kamp mot det köttsliga mänskliga sinnet inom oss, och den här fasen i Guds plan visar oss starten på processen att bli fri från slaveriet i det att vi inleder krig mot synden. Vi måste strida mot vår köttsliga mänskliga natur och sträva efter att leva genom Guds rättfärdiga livsväg. Det är genom den processen, den kampen, som helig rättfärdig karaktär kan formas inom oss.

Så i det att Gud befaller oss att rensa bort jästen från våra hem och äta osyrat bröd under de sju dagarna i det osyrade brödets högtid så säger Han också åt oss att rensa bort jästen (synden) från våra liv och att endast äta det sanna osyrade livets bröd som kommer genom och finns i Josua Kristus.



PINGST

Nästa steg i Guds frälsningsplan representeras av pingsten (även benämnd som skördehögtiden). Denna årliga heliga dag har redan beskrivits i den här boken på grund av det som Gud gav Sin Kyrka gällande tajmingen för Sin sons återkomst som kungars Kung. Det var 2008 som Gud avslöjade att Josua Kristus skulle komma att återvända till denna jord på den årliga högtiden pingst och inte på basunhögtiden som Kyrkan tidigare trodde.

Ordet för pingst, kommer från ett grekiskt ord som betyder ”räkna till femtio”. Det korrekta datumet för att fira denna mötestid med Gud går bara att räkna sig till om man förstår och firar Passover och det osyrade brödets högtid. Gud visar mycket specifikt när man ska börja räkna, från en speciell tidsperiod under det osyrade brödets högtid, så att man säkert vet när man ska samlas inför Honom på denna tredje årliga sabbat.

Guds plan innebär ordning och progressivitet.Varje efterföljande högtid avslöjar mer och mer om processen genom vilken mänskligheten kan bli räddad och bli del i Guds andliga familj. Som sagt, alla Guds årliga högtider står beskrivna och beordrade i Tredje Moseboken.

”Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, ska ni ta den kärve som är det första av er skörd och bära den till prästen. [Vissa översätter ordet “första” med “förstlingsfrukt”, men det är felaktigt. På hebreiska betyder det helt enkelt “först” eller “början”.] Den kärven ska han lyfta inför Herrens ansikte så att ni räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaten [en veckosabbat] ska prästen lyfta den.” (3 Mos 23:10-11).

En person kan inte helt säkert veta när och hur man ska fira pingst om man inte först förstår Guds instruktion i dessa verser, dessa som visade israeliterna hur de skulle fira det osyrade brödets högtid. På sättet som dessa verser fortsätter så borde man nu kunna ana hur Gud har knutit samman vikten av det som uppenbaras i betydelsen av att fira det osyrade brödets högtid med det som är kopplat till den efterföljande högtiden, pingst.

Tidsperioden som dessa verser nämner är Passover och dagarna som följer direkt efter [Passover-säsongen]. Den mindre skörden i Israel skedde på våren men den stora skörden skedde på hösten, vilken också är symboliskt representerad i Guds frälsningsplan. Den sistnämnda skörden kommer beskrivas senare då den är tydligt kopplad till en annan årlig sabbat.

I Israel är många vårgrödor redo att skördas före Passover. Men Israel gavs mycket specifika instruktioner när det gällde ceremonierna som var kopplade till den här tidiga skörden, ceremonier som de skulle utföra under det osyrade brödets högtid.

”Ni ska inte äta något av den nya skörden, varken bröd eller rostade ax eller korn av grönskuren säd, inte förrän den dagen då ni har burit fram offergåvan åt er Gud. Detta ska vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.” (3 Mos 23:14).

Som en del i dessa instruktioner fick israeliterna veta att de skulle spara en kärve av den första skörden. Den skulle de senare använda i en ceremoni som skulle utföras under det osyrade brödets högtid. Och trots att skörden kunde börja före den högtiden så fick de inte äta av skörden förrän de utfört denna ceremoni. Symboliken i allt detta är oerhört inspirerande och den avslöjar fantastiska saker.

Kärven skulle viftas (eller lyftas) inför Gud som ett offer under denna ceremoni som alltid utfördes på den första dagen i veckan (söndag) under det osyrade brödets högtid. Detta ”viftoffer” (lyftoffer) var en symbol för Josua Kristus. Kristus skulle nämligen lyftas upp till Gud för att ”accepteras” som vårt offer. Den symboliken uppfylldes när han erkändes av Fadern efter att ha återuppväckts från de döda.

Vi har redan förklarat att Josua Kristus återuppväcktes från de döda mot slutet av en veckosabbat. Men Kristus uppsteg dock inte till Gud förrän flera timmar senare på morgonen på den första dagen den veckan. Notera detta i berättelsen att Maria kom till graven tidigt på morgonen på den första dagen i veckan under det osyrade brödets högtid. Maria Magdalena undrade vart Josuas kropp hade flyttats eftersom den inte fanns i graven och hon visste inte att han redan hade uppväckts från de döda kvällen innan detta.

”Men Maria stod utanför graven och grät. När hon gråtande lutade sig in i graven, fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Josuas kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan. De frågade henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Josua stå där, men hon förstod inte att det var han. Josua frågade henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom." Josua sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni!" – det betyder lärare. Josua sade till henne: "Rör mig inte, för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud." (Joh 20:11-17).

Sedan fortsätter berättelsen i Matteus bok där han beskriver vad som sedan hände när Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, gick tillbaka för att berätta för lärjungarna vad Josua hade sagt till Maria. Det är viktigt att notera timingen i detta och skillnaden i den här händelsen och den tidigare då Kristus sa åt kvinnorna att inte röra honom.

”Plötsligt mötte Josua dem och hälsade dem. De kom fram och höll om hans fötter och tillbad honom. Då sade Josua till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."” (Matt 28:9-10).

Så Maria Magdalena var den första som Josua Kristus visade sig för den där söndagsmorgonen och han talade till henne två gånger: en gång vid graven och sedan igen när hon var på väg tillbaka för att berätta för lärjungarna vad Kristus hade sagt åt henne att berätta för dem.

I den första händelsen så står det att Kristus sa åt henne att inte röra vid honom eftersom han ännu inte hade uppstigit till Gud. Detta berodde på att han först måste uppfylla symboliken i lyftoffret, det som översteprästen alltid lyfte inför Gud på morgonen på den första dagen i veckan under det osyrade brödets högtid. Så efter att Kristus uppväckts från de döda krävdes det att han uppsteg till Gud för att där och då godkännas och accepteras av Gud som lyftoffret för mänskligheten.

Detta var en tidsmässigt kort ceremoni som översteprästen utförde. Det gick också snabbt för Kristus att uppfylla den symboliken eftersom han strax innan detta hade sagt till Maria vid graven att inte röra vid honom och sedan kort efter, när de två kvinnorna var på väg tillbaka till lärjungarna, så visade han sig igen och tillät att de rörde vid honom. Han kunde nu tillåta dem detta eftersom han hade uppfyllt symboliken i lyftoffret.

Josua Kristus uppfyllde med perfektion all symbolik gällande Passover och lyftoffret som presenterades inför Gud på den första dagen i veckan under det osyrade brödets högtid.

Nu kan vi fortsätta med instruktionerna för hur man räknar för att kunna veta när pingsten skall firas, såsom de står beskrivna i Tredje Moseboken.

”Sedan ska ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram lyftofferkärven. Femtio dagar ska ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då ska ni bära fram ett nytt matoffer åt Herren.” (3 Mos 23:15-16).

”Lyftofferkärven” som representerade Josua Kristus var en specifik del av de ceremonier som skulle utföras under det osyrade brödets högtid. Därför måste den här speciella första dagen i veckan rymmas inom dagarna för det osyrade brödets högtid för att man ska räkna rätt.

Gud är mycket exakt när det gäller timingen för den årliga sabbaten, pingst. Den här årliga högtiden skulle man alltså räkna sig fram till genom att börja räkningen från en specifik dag (den första dagen i veckan) inom firandet av det osyrade brödets högtid. Sju veckosabbater räknat från den dagen ger 49 dagar. Lägger man sedan till ytterligare en dag, så det blir totalt 50 dagar, så hamnar man på ytterligare en första dag i veckan. Pingst infaller sålunda alltid på första dagen i veckan (söndag på den romerska kalendern), men den dagen måste alltid räknas fram från den första dagen i veckan (söndag) under det osyrade brödets högtid.

Instruktionen för hur man firar pingst står sedan i Tredje Moseboken.

”Från de orter där ni bor ska ni bära fram lyftofferbröd, två kakor gjorda av två tiondels efa [ett antikt Hebreiskt mått motsvarande en skäppa dvs. ca 36 liter] fint mjöl, bakade med surdeg [jäst]. De är en förstlingsgåva åt Herren.” (3 Mos 23:17).

”Prästen ska lyfta dem som ett lyftoffer inför Herrens ansikte tillsammans med förstlingsbröden som bärs fram med de båda lammen. De ska vara helgade åt Herren och tillhöra prästen.” (vers 20).

På pingstdagen skulle Israelerna utföra denna ceremoni. De två förstlingsbröden var en symbol för Guds förstlingsfrukter (de 144 000) i Guds plan. Detta handlar om de som skall bli förstlingsfrukter i Guds rike.

Gud har en fantastisk frälsningsplan genom vilken mänskligheten erbjuds välsignelsen att bli en del av Guds familj—att få leva i Guds familj i all evighet som andliga varelser. Denna högtid är en bild på de som Gud tidigt i sin plan kallade för att kunna bli del i Guds familj först. Så på samma sätt som den tidiga skörden i Bibeln kallas för ”förstlingsfrukten från landet” så är dessa personer förstlingsfrukten av Guds plan i det att de blir en del av Guds familj före den stora majoriteten av mänskligheten. Den långt större höstskörden är en bild på frälsningen för den stora resten av mänskligheten, den skörden representeras genom de två sista årliga högtiderna.

Förstlingsfrukten symboliseras genom ceremonin med de två bröden. Ett av bröden representerar de som levde av tro på att en Messias skulle komma, genom vilken Gud skulle rädda mänskligheten. Den representerar de som var trogna Gud och levde under tidsperioden som ledde fram till Kristus första ankomst som den utlovade Messias och Passover.

Det andra brödet representerar de som har levt trogna Gud genom att de accepterat räddningen genom vår Passover, från tiden för Kristus död efter att han accepterades som lyftoffret, fram till hans återkomst.

Instruktionerna säger också att två lamm skall bäras fram inför Gud tillsammans med bröden eftersom vart och ett av lammen representerar Kristus, ett lamm för var och en av dessa två tidsperioder.

Och precis som lyftoffret, som är en bild för Josua Kristus, lyfts upp för att accepteras av Gud under det osyrade brödets högtid, så är det också meningen att de två bröden skall lyftas upp som ett offer inför Gud på pingsten. De två bröden är alltså en bild på de som accepterats av Gud och som kommer bli del i Guds familj när de ges evigt liv.

Det finns även en djup symbolik i att dessa förstlingsbröd är bakade med jäst. Josua Kristus beskrivs alltid som ”osyrad”—utan synd. Men dessa, trots att de har accepterats av Gud, beskrivs som bröd bakade med jäst—blandade med synd. Kristus syndade aldrig och är därför beskriven som osyrad. Däremot har alla andra människor syndat, så de beskrivs som att de är bakade med jäst.

Förstlingsbröden är alltså en bild på de 144 000 som Gud har kallat och valt ut från hela mänskligheten under människans första 6000 år på jorden. De kommer uppväckas till evigt andligt liv som andliga varelser i Guds familj—Guds rike—när Josua Kristus kommer tillbaka. Gud har avslöjat att förstlingsbröden skall lyftas upp på en pingst och att de representerar de 144 000 som kommer tillbaka tillsammans med Kristus vid hans återkomst.

Notera hur dessa två förstlingsbröd beskrivs i Uppenbarelseboken.

”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor. De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden. Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur [detta talar om andliga verkligheter], dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.” (Upp 14:1-4).

Dessa förstlingsfrukter är räddade ut ur mänskligheten under de första 6000 åren. De blev befriade från synd - förlåtna sina synder - renade inför Gud genom Josua Kristus. Dessa 144 000 som beskrivs som förstlingsfrukten i Uppenbarelseboken 14:4 är samma grupp människor som beskrivs som att ha blivit ”friköpta till Gud” genom Kristus blod (Upp 5:9) men också de som ”har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod” (Upp 7:14).

Och precis som dessa två bröd är bakade med en liten mängd av mjölet från ”förstlingsfrukten från landet” så är de 144 000 en mycket liten grupp i jämförelse med alla miljontals människor som har levt under denna 6000-åriga tidsperiod.

När människor väl börjar förstå Guds plan såsom den uppenbaras genom Guds sabbater så kan de även börja förstå varför så få människor i Gamla Testamentet hade en genuin relation med Gud. Tidsperioden för Gamla Testamentet sträcker sig från de första 4000 åren för mänskligheten fram till att Kristus föddes och blev Guds Passover-lamm. Samma förståelse för Guds plan får en också att inse varför Kyrkan har beskrivits som Guds lilla flock under de senaste 2000 åren. Kyrkan har aldrig varit en stor organisation på jorden eftersom Guds plan går ut på att utvälja enbart 144 000 individer från den här 6000-åriga tidsperioden.

Beskrivningen av det osyrade brödets högtid och pingsten i Tredje Moseboken 23 är ihopkopplade med varandra. De beskriver båda den tidiga skörden som ”förstlingsfrukten från landet”. Josua Kristus är den första av förstlingsfrukten i Guds skörd; de 144 000 beskrivs som resten av ”förstlingsfrukten från landet”.

Det finns mycket mer att berätta och förklara om pingsten, men denna beskrivning har gett en grundläggande beskrivning gällande de som kallas förstlingsfrukten.

Pingstens berättelse är oerhört kraftfull. Gud befriade Israels barn ut ur Egypten och ledde dem genom vildmarken till berget Sinai där Han på pingstdagen gav dem Sin lag i form av de tio buden. Men hela historien när det gäller israeliterna visar dock att de inte hade förmågan att hålla lagen. Människor med sitt köttsliga naturliga sinnelag kan omöjligt hålla Guds bud genom sin egen förmåga och leva rättfärdigt. Och även idag utgör den Israeliska stammen Juda, generellt benämnd det judiska folket, det starkaste beviset för detta. Det bästa som människan kan göra, utifrån sin egen förmåga, visar sig i det judiska folkets sätt att leva. Ingen av de andra Israeliska stammarna höll sig till Guds lag såsom Juda stam. Alla de andra gjorde uppror mot Gud, långt före Juda gjorde det.

Men även om männskans bästa exempel av att hålla sig till Guds lag återfinns hos det judiska folket blev Kristus gång på gång attackerad av dem. Detta bevisade att trots att de hade ett sken av att hålla Guds lag så förstod de inte Honom, Hans vägar, eller ens lagen i sig. Om de hade gjort det så skulle de ha erkänt och sett att Josua Kristus var Messias. Men i sin blindhet vägrade de att ta emot undervisningen och instruktionerna från Guds egen son.

Det som är uppenbart i deras liv, och i alla israeliters liv, är att människan, utifrån sin egen förmåga, är oförmögen att leva korrekt när det kommer till Guds lagar och vägar. Pingsten visar på vad som fattas i deras liv—varför de inte förstått de gammaltestamentliga lärorna—och varför de inte kände igen Messias när han kom och talade till dem för nästan 2000 år sedan.

Apostlagärningarna i Bibeln avslöjar än mer om betydelsen av pingsten i Guds plan. Efter Josua Kristus dog och uppväcktes så visade han sig för lärjungarna och det är den berättelsen man hittar i början av Apostlagärningarna.

”I min förra skrift [här talar han om Lukasevangeliet], käre Teofilus, skrev jag om allt som Josua gjorde och lärde fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.” (Apg 1:1-3).

Evangeliet—de goda nyheterna—som Josua Kristus undervisade lärjungarna om handlade om Guds rike. Kristus umgicks visserligen med lärjungarna under 40 dagar efter uppståndelsen, dock var det Guds syfte att Kristus skulle bli kvar hos Honom ända fram till tiden för Kristus att återvända i Guds rike som kungars Kung. Tio dagar efter Kristus togs upp till himlen firade lärjungarna pingst och från den dagen var det den heliga anden som ledde och instruerade dem, eftersom Kristus inte längre var hos dem personligen i deras sällskap.

”Vid en måltid med apostlarna befallde han [Kristus] dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat [mottagandet av den heliga anden], det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande." När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" (Apg 1:4-6).

Lärjungarna hade ingen möjlighet att förstå att Josua Kristus först skulle komma för att uppfylla symboliken i Passover och att det sedan skulle dröja nästan 2000 år innan Guds rike skulle komma att etableras på jorden. De trodde att han där och då skulle uppfylla profetian att etablera Guds rike.

”Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."” (Apg 1:7-8).

Etablerandet av Guds rike var inte för deras tid, men för vår tid—nu! Det ligger inte långt borta i tid eftersom Gud har avslöjat att alla sigillen i Uppenbarelseboken redan har brutits. Brytandet av sigillen har utgjort en viktig tidsmarkör för sista-tiden-händelserna. Ja, sanningen är att även det sista sigillet—det sjunde sigillet—också har brutits och allt som återstår, före ett tredje världskrig börjar, är att katastroferna som de första fyra basunerna proklamerar släpps lösa, katastrofer som kommer bli verklighet när kärnvapen börjar användas.

När det handlade om pingstdagen så förklarade Josua Kristus mycket tydligt för lärjungarna att de skulle stanna kvar i Jerusalem tills de fick ta emot löftet om Guds ande. Mer om denna händelse och hur lärjungarna fick ta emot Guds ande kan man läsa om i Apostlagärningarna kapitel 2. Många som bevittnade denna händelse på den pingsten blev övertygade genom orden som de hörde från lärjungarna, så pass övertygade att de frågade lärjungarna vad de nu måste göra.

”Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Josua Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.” (Apg 2:38).

Trots att Guds lag gavs till israeliterna på pingstdagen så avslöjade Gud också för mänskligheten att Hans livsväg inte kan levas genom enbart mänsklig ansträngning, men en människa måste även ha kraften i den heliga anden levande inom sig. Det var det som saknades hos Israels barn. Och det saknas fortfarande hos alla som lever på jorden, förutom för de i den sanna Kyrkan som tillhör Gud, vilka Fadern har kallat och gett förmågan att förstå Sin sanning.

Guds ord och livsväg handlar om anden, och en person måste ta emot den anden för att kunna förstå den sanna viljan hos Gud. Annars är människor begränsade till sitt eget mänskliga resonemang när de läser Guds ord och kommer fram till egna idéer och uppfattningar om Gud och Josua Kristus. Det här är orsaken till att det finns så många olika religioner på jorden—och alla är oense med varandra när det kommer till vad de lär ut. Det finns bara en sann Kyrka och en sanning—en enda livsväg som kommer från Gud.

Människan har alltså inte förmågan att göra sig fri från synden på egen hand. Hon kan inte lyda Gud och lämna synden, såsom det osyrade brödet representerar, om inte Guds ande bor inom henne. Det är endast genom att acceptera Josua Kristus som vår Passover som vi kan bli förlåtna våra synder. Och när processen av omvändelse och förlåtelse sker så är Gud närvarande med hjälp av Sin ande för att göra räddningen möjlig.

Apostlagärningarna fortsätter med att visa hur vi efter dopet får ta emot ”handpåläggningen” från Guds ledarskap och om vi verkligen omvänt oss så får vi då även del av Guds ande. Det är då vi blir befruktade med Guds ande. Detta sker på ett andligt plan, men det förklaras genom den ”fysiska” bilden av att bli befruktad. Vid ögonblicket då en spermie befruktar det mänskliga ägget så börjar ett liv. Det är ännu inte fött, men växer som ett embryo tills det skall födas in i världen.

Den här processen när människor befruktas med Guds ande liknas med den mänskliga processen. Efter att vi befruktats med Guds ande så börjar vi växa—som ett andligt embryo. Och allt eftersom vi fortsätter växa andligt genom att besegra och övervinna vår själviska mänskliga natur så fortsätter vi att mogna tills den dagen då vi är redo att födas in i Guds familj—in i Guds rike. Den traditionella kristenheten förstår inte vad som verkligen menas med att bli ”pånyttfödd”.

Uttrycket ”pånyttfödd” ses av många som något som innebär en ”religiös erfarenhet” som leder till att man accepterar den som de kallar ”Jesus” Kristus. Och trots att sådana människor ofta upplever en känslomässig förändring som ofta innebär en livsförändring, så är detta inte kopplat till det som Gud avslöjar som sant.

Nikodemus, som var en erkänd religiös ledare på sin tid, kom till Josua och frågade honom om Guds rike. Men Nikodemus kunde inte förstå det han hörde. Josua sade till honom: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." (Joh 3:3). Men Nikodemus kunde endast tolka dessa ord fysiskt och frågade därför: ”"Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" (vers 4). Notera Josuas svar:

”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.” (Joh 3:5-6).

Josua förklarade detta mycket tydligt. Han sa att det som är fött i fysisk form enbart kan ha sitt ursprung från något fysiskt. I det mänskliga livet när en fysisk spermie befruktar ett fysiskt ägg så blir resultatet ett fysiskt embryo. Det är fysiskt allting. Och den fysiska processen när ett embryo växer till i moderns livmoder resulterar i att ett barn föds.

Gud har gett människan en mänsklig ande som gör oss annorlunda jämfört med djuren. Den ger oss en unik personlighet. Vi är inte förprogrammerade att reagera på vår omgivning såsom djuren gör via sin instinkt som Gud gav dem, som en slags förprogrammering. Med denna ”ande” i den mänskliga hjärnan så har vi den gudalika kapaciteten att tänka, minnas och vara kreativa. Den här förmågan gör oss alla till unika individer. Vi har en fri vilja, och vi har ett självständigt moraliskt ansvar.

Gud kan omöjligt skapa rättfärdig karaktär i en människa; en sådan karaktär kan endast bli verklighet genom att den människan genom sitt fria val väljer att gå Guds väg. Annars skulle vi ha blivit programmerade att respondera ”som robotar” när det handlar om moraliska val för att kunna leva perfekt enligt Guds lagar. Men Gud vill att vi ska välja själva; vi måste välja mellan vår själviska lusta och Guds livsväg. Men återigen—denna möjlighet att välja får vi när det är dags för den utifrån Guds tidsplan. Men innan den tiden kommer för mänskligheten—innan Gud har möjligheten att ge detta till människor—så är den nuvarande erfarenheten att mänskligheten alltid kommer att förkasta Gud! Så inom Guds perfekta tidsplan kommer Han ge människor den bästa möjligheten att kunna acceptera Honom och Hans livsväg.

Paulus berättade för Korintierna gällande denna kunskap om det mänskliga sinnet. Paulus förklarade att endast de som utgör del av Kyrkan kan förstå Guds mysterier. Dessa ”mysterier” kan omöjligt begripas utan Guds ande och därför förblir Guds väg dold—ett mysterium för mänskligheten.

”Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud.” (1 Kor 2:10-12).

Paulus förklarar tydligt att utan Guds ande kan inte en människa förstå Guds sanningar och livsväg eftersom Gud själv måste uppenbara dem för den personen. Mänskligheten kan endast förstå det som rör sig på ett fysiskt plan och har inte förmågan att förstå det som rör sig på ett andligt plan. Det är orsaken till att Nikodemus inte förstod vad Kristus sa till honom—han var inte kallad genom Guds heliga ande.

Anden är Guds kraft. Den är inte en ”varelse” som den traditionella kristenheten undervisar. Läran om treenigheten är falsk! Det finns ingen andlig varelse som kallas den Helige Ande.

”Men vi har inte fått världens ande [detta riktar sig till Kyrkan] utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord. En oandlig människa [en vanlig fysisk människa] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” (1 Kor 2:13-14).

En människa kan alltså inte genom egen ansträngning lära känna Gud och vad Hans väg är om inte Gud själv uppenbarar detta för henne. Detta är orsaken till att mänskligheten i alla tider förkastat Gud och Hans väg. Stoltheten i det själviska mänskliga resonemanget förkastar Guds sanning. Mänskligheten har istället format egna religiösa idéer och koncept gällande Gud, idéer som passar henne bättre. Vittnesbörden från mänskligheten under 6000 år är att hon förkastar Gud. Det är därför som vissa människor kommer hata det som står i den här boken. De kan inte komma förbi sin egen stolthet! Det är också orsaken till varför den här världen måste ödmjukas innan Josua Kristus återvänder till jorden som kungars Kung.

Om du förstår det du läser här så finns det bara en förklaring! Gud ger dig nu den förmågan och möjligheten. Guds ande har börjat dra dig till Honom. Om det är på det sättet så är nu valet ditt. Kommer du acceptera det som är sant? Men vissa kommer dock behöva uppleva ytterligare ödmjukelse genom att erfara olika katastrofer som kan få en människa att börja vända sig till Gud för att få hjälp och svar. Men ju längre tid människor förkastar Gud, desto mindre blir deras chans att få Guds hjälp och favör för att kunna överleva de händelser som är på gång.

Gud är på gång att kalla hela världen! Men de flesta kommer tyvärr inte ödmjuka sig inför Gud och ta emot Hans rike, ett rike som snart är här.

Låt oss återgå till berättelsen om pingsten. Den fysiska processen för mänsklig fortplantning kan bara producera något fysiskt och på samma sätt är det med den andliga födseln. En människa måste bli född av Guds ande. Detta blir möjligt genom att Guds ande befruktar den ”mänskliga anden” som Gud gett alla människor. Efter dopet i vattengraven så stiger man upp ur vattnet och tanken är att man hädanefter ska vandra på ett nytt sätt i livet. Och det är omedelbart efter dopet som ”handpåläggningen” sker av någon från Kyrkans ledarskap och Guds helige ande kan befrukta oss.

När någon har blivit befruktad med Guds ande så kan den personen börja växa andligt, men endast som ett ”embryo” inom Kyrkan. Vi lever då i en fysisk kropp som är befruktad med Guds helige ande. Vi börjar leva ett liv där mycket handlar om att besegra vårt ”kött”—lustan som finns i människans natur—och genom den här kampen utvecklas en helig och rättfärdig karaktär. Den här processen innebär att vi till slut kan tillåtas att få ”födas” in i Guds rike—Guds familj—som andliga varelser, helt ”födda av anden”.

Josua Kristus förklarade för Nikodemus att ”det som är fött av kött är kött”. Han förklarade att köttet (det som är fysiskt) enbart kan producera något som är kött—något fysiskt. Mänsklig befruktning leder enbart till att ett mänskligt fysiskt liv föds. Men Kristus fortsatte sedan genom att förklara att ”det som är fött av ande är ande.” Endast när någon är befruktad med Guds heliga ande kan den personen, efter många år, födas in i—bli en del av—Guds rike.

Det är genom denna process som alla förstlingsfrukterna kommer bli del av Guds rike. När Josua återvänder till jorden så kommer de att återuppväckas till ett andligt liv, som andliga varelser, bestående helt av ande i Guds familj.

Pingsten är en bild på ”verktyget” som ger en person möjligheten att förstå och leva enligt Guds livsväg. Genom andlig mognad och lång tid så kan en person få bli förvandlad från dödlig till odödlig—från fysisk till andlig—född in i Guds andliga familj. Pingsten är även en bild på förstlingsfrukten för Guds familj, de som kommer återuppväckas först, från hela mänskligheten, i slutet av de första 6000 åren för människan på jorden. Men alla övriga som kommer efter kommer också att gå igenom samma process, processen att bli kallade av Gud och sedan befruktade med Guds ande, vilket kan leda till att de till slut kan födas in i Guds egen familj.



BASUNHÖGTIDEN

Allt eftersom man går vidare från en årlig sabbat till nästa så avslöjas mer och mer om Guds plan och syfte med mänskligheten. Nästa årliga sabbat i raden är den fjärde årliga sabbaten, vilken sker under hösten, på det norra halvklotet. Den här dagen benämns Rosh Hashanah av judarna och trots att de har förlorat den sanna betydelsen och meningen bakom Guds heliga dagar så vet de fortfarande när denna dag skall firas.

Den korrekta tiden för basunhögtiden hamnar någonstans under september eller tidigt i oktober i den romerska kalendern.

”Herren talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: I sjunde månaden [i Guds kalender], på första dagen i månaden, ska ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid [en årlig minneshögtid] med basunklang, en helig sammankomst” (3 Mos 23:23-24).

Basunhögtiden fokuserar primärt på händelser som leder fram till (och inkluderar) Kristus återkomst för att etablera Guds rike—Guds styrande grupp på jorden. Och trots att det finns mening och betydelse i pingsten som förebådar Kristus återkomst och de återuppväckta 144 000 som kommer återvända tillsammans med honom, så handlar även basunhögtiden om den händelsen (inom den 7:e basunen) genom att annonsera både den och de efterföljande händelserna. Denna sista basun inkluderar även händelser som förenklar etablerandet av Guds styrande grupp efter att Kristus återvänt tillsammans med de 144 000. Dessa händelser knyter ihop betydelsen av pingsten med betydelsen av lövhyddohögtiden, som i sig är en bild på etablerandet av millenniet.

Något av det viktigaste basunhögtiden står för är den slutliga kungörelsen (basunerandet) som proklamerar att kungars Kung är i antågande, den Kung som kommer regera över mänskligheten den i profetiorna utlovade Messias.

In his first letter to the Thessalonians, Paul talks about trumpets, and their meaning is also contained in the fulfillment of the Feast of Trumpets.

I sitt första brev till Tessalonikerna skriver Paulus om Guds basun och att dess betydelse finns i uppfyllelsen av basunhögtiden.

”Bröder [detta vänder sig till Kyrkan - de som är kallade att vara del av de 144 000], vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat [detta handlar om de kallade som dött i tron under de senaste 6000 åren], så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Josua har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Josua föra fram de insomnade tillsammans med honom [Gud skall återuppväcka dem så att de återvänder tillsammans när Josua].

“Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst [de i Kyrkan som då fortfarande är i livet och som är kallade att vara del av de 144 000] ska alls inte komma före de insomnade [de döda i Kristus]. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar [de få i Kyrkan som är i livet och är kallade att vara del av de 144 000] ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.” (1 Tess 4:15-17).

Paulus beskrev även denna händelse för Kyrkan i Korint också.

”i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.” (1 Kor 15:52).

Paulus förklarar här den delen i Guds plan som kommer ske när den sista basunen—den sjunde basunen—börjar förverkligas. När denna basunhändelse börjar så blir de 144 000 återuppväckta. De som då är döda väcks upp först och sedan, direkt efteråt, förvandlas de som då ännu lever, och som är del av de 144 000, till andligt liv och är inte längre fysiska människor.

De flesta som har blivit förseglade och utvalda som förstlingsfrukten—de 144 000—är nu döda, men de kommer som sagt återuppväckas till ett evigt liv, när den sista basun-händelsen blir uppfylld. De få av förstlingsfrukten som fortfarande lever vid den tiden kommer på ett ögonblick förvandlas från dödliga fysiska varelser till odödliga andliga varelser och bli del av Guds familj—Guds rike.

”Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen: "Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet." (Upp 11:15).

Samtliga av förstlingsfrukten utvalda från de senaste 6000 åren kommer uppväckas på den dagen för denna sista basun, och är den första händelsen bland många kopplade till den sjunde basunen som inryms i det sjunde sigillet. Den faktiska tidpunkten för när Kristus återvänder med de 144 000 avslöjas genom pingsten. Men det är proklamationen från samtliga basuner som leder fram till den fantastiska uppfyllelsen. Den huvudsakliga uppfyllelsen i meningen med basunhögtiden finns inbakad i alla sju basunerna.

Guds heliga dagar fokuserar på specifika delar i Guds övergripande plan för mänskligheten. Dessa överlappar ofta varandra och går in i varandra när det gäller betydelse och syfte eftersom de alla handlar om och beskriver Guds räddningsplan, en plan som sträcker sig över 7100 år.

I och med att händelserna som är kopplade till de tidigare sex basunerna redan förklarats i kapitel 5 i den här boken så är det ingen vits att upprepa detta här. Men dock så behöver det förtydligas att händelserna som var kopplade till basunerna innan den sjunde basunen är alla en förutsättning för att uppfyllelsen av början av den sjunde basunen skall kunna bli möjlig.

Proklamationen från den sjunde basunen börjar med att faktumet basuneras ut att ”kungarikena i den här världen har nu blivit vår Herres kungariken, och Kristus, och han skall regera för evigt.” När denna delen av meningen med pingsten har uppfyllts, i det att Kristus återvänder med de 144 000, så finns det dock än mer av betydelsen i basunhögtiden som går i uppfyllelse utöver den här händelsen, vilket etablerar Kristus som kungars Kung.

Men även om basunerna används för att proklamera Kristus som Kung, så blir han ändå inte fullständigt etablerad förrän han och de 144 000 tar kontroll över världen. De sex första basunernas stötar fungerar som krigslarm innan Kristus återkomst. Den sjunde basunen proklamerar inte bara Kristus återkomst tillsammans med de 144 000 utan den annonserar också ett krig, ett krig som kommer fortsätta även efter återkomsten. Det kriget kommer ske med syftet att med kraft etablera styret från Guds rike över nationerna.

Trots att detta nämns i kapitel 7 så är det ändå bra att gå tillbaka till verserna som beskriver den här händelsen.

”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider [grek. förklarar krig] i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor [en bild på att han regerar över alla nationer]. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord [som är Josua Kristus]. De himmelska [den fysiska himlen] härarna [de 144 000] följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre." (Upp 19:11-16).

Så denna slutliga uppfyllelse som beskrivs i basunerna som leder fram till Kristus återkomst fortsätter sålunda att bli fullföljd även efter hans återkomst. Och detta med syftet att etablera hans position i Guds rike som nu kommer regera på jorden. Det har också citerats tidigare att det är vid den här tiden som Kristus och de 144 000 börjar förstöra de som då är i färd med att förstöra jorden.

På detta sätt kopplas betydelsen av basunhögtiden ihop med betydelsen av pingsten via basunerna för att etablera millenniet, vilket lövhyddohögtiden alltså är en bild för.

Användandet av basuner hade stor betydelse för israeliterna efter att de hade befriats ut ur Egypten. Under de 40 åren som Israel befann sig i öknen så användes basuner för att signalera olika instruktioner, speciellt när det handlade om flytten från ett läger till ett annat. Basuner användes också för olika varningar och för krigslarm. Det borde framstå mycket tydligt hur användandet av israeliternas fysiska basuner har symbolisk likhet i uppfyllelsen av Guds plan och syfte som basunhögtiden inrymmer.



FÖRSONINGSDAGEN

Den femte årliga sabbaten är försoningsdagen. Inom judendomen kallas den för Yom Kippur och den rätta dagen för den sabbaten står oftast nämnd i den romerska kalendern med det namnet.

”Och Herren talade till Mose. Han sade: Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen. Då ska ni hålla en helig sammankomst [påbjuden sammankomst], och ni ska fasta [en total fasta från mat och vatten] och offra eldsoffer åt Herren. På den dagen ska ni inte utföra något arbete, för det är en försoningsdag då försoning bringas för er inför Herren er Gud.” (3 Mos 23:26-28).

”Inget arbete ska ni utföra. Detta ska vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. En vilosabbat [en årlig sabbat] ska den vara för er, och ni ska då fasta. På kvällen [när solen går ner] den nionde dagen i månaden ska ni hålla denna sabbatsvila, från kväll till kväll [till nästa dags solnedgång].” (3 Mos 23:31-32).

Denna årliga sabbat är en bild på hela processen från passover till basunhögtiden. Mycket av den processen kommer att ha fullbordats när Kristus återvänder och Satan har tagits bort från mänsklighetens närhet.

Den dagen är en bild på försoningsprocessen—processen genom vilken mänskligheten kan bli återförenad med Gud. Guds förstlingsfrukt, efter att basunerna har uppfyllts, är då totalt försonade—återförenade—med Gud. Hela processen (uppenbarad genom passover, det osyrade brödet, pingst och basunhögtiden) visar hur de människor som ingår i förstlingsfrukten kunnat födas in i Guds familj—bli en del av Guds rike.

Även om hela den processen då är klar i förstlingsfrukten så finns det ytterligare många miljarder människor som har möjligheten att försonas—återförenas—med Gud. Varje enskild människa måste dock fortfarande gå igenom samma process som de som Gud kallat under de första 6000 åren, de som då är en del av de 144 000. Försoningsdagen är en bild på den processen. Var och en måste nå enighet med Gud—bli ett med Honom.

Försoningen med Gud Fader genom blodet från Josua Kristus börjar med passover. Vi måste omvända oss, komma ut ur det andliga Egypten (synden), bli döpta, och sedan ta emot handpåläggningen genom vilken vi kan bli befruktade med Guds ande.

Allt eftersom vi växer andligt och mer och mer överkommer vår själviskhet så kan Gud börja förvandla vårt sätt att tänka och föra oss till enhet och samklang med Hans sanna livsväg. Efter att en människa framgångsrikt gått igenom hela den här processen kommer hon ha möjlighet att nå total enhet med Gud genom att förvandlas från dödlig till odödlig, från fysisk till andlig, in i Guds rike.

”Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud—er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.” (Rom 12:1-2).

Guds rike är Guds familj. Den kommer bestå av andliga människor som en gång var fysiska människor. De kommer leva i enhet med Gud i all evighet.



Satan och den demoniska världen

Även om den här högtidsdagen är en bild av hela frälsningsprocessen, att bli helt försonad med Gud, så är den också en bild av en annan viktig händelse—nämligen att den varelsen som primärt påverkar människan att synda, helt röjs ur vägen bort från mänskligheten.

Från det att Guds rike etableras på jorden så kommer alla erbjudas att gå in i denna process av försoning med Gud, till skillnad mot de första 6000 åren då endast ett fåtal individer erbjudits den möjligheten. Den här tidsperioden då så många fler människor kommer att kunna räddas är i mångt och mycket möjlig på grund av det öde som Satan och demonerna kommer att möta.

Guds rike kommer efter det att mänskligheten befriats från sin egen destruktiva väg och sätt att leva. Då kommer Josua Kristus regera över hela jorden tillsammans med de 144 000 som återuppväcktes vid hans återkomst till jorden. Och Guds livsväg kommer styra utvecklingen för människorna. Rättvisa kommer skipas snabbt. Kunskapen om Gud kommer fylla jorden. Människor kommer att få lära sig att leva i fred och harmoni med andra.

Under den tidsåldern så kommer det endast existera en enda religion på jorden. Det kommer endast existera en styrande grupp på jorden. Alla kommer erbjudas möjligheten att fira veckosabbaten och de årliga högtiderna. Äkta harmoni, fred och kärlek kommer fylla familjer, samhällen och företag—inom alla som väljer att leva enligt Guds livsväg.

Falska religioner, politik, lobbying, överdrivet byråkratiska regeringar, giriga företag, drogsmuggling, människohandel och många fler ondskefulla skeenden som existerar i dagens värld kommer inte tillåtas att existera. Den uppskruvade girigheten och tävlan mellan företag kommer ersättas med en anda av samarbete för att hjälpa andra och göra jorden till en bättre plats.

Men trots alla dessa fantastiska förbättringar som människor kommer uppleva så står ett stort hinder fortfarande kvar för total fred, harmoni och rikedom för människorna. Det hindret är Satan och hans demoner (änglarna som gjorde uppror tillsammans med honom). Försoningsdagen är även en bild på att Satan och demonerna hindras från möjligheten att påverka mänskligheten.

Lucifer var en av Guds ärkeänglar. Han fick tillsammans med en tredjedel av änglarna ansvaret att sköta om jorden. Guds styre på jorden verkställdes genom denna ståtliga ärkeängel. Berättelsen om honom är fylld av stolthet och uppror mot Gud. Jesaja 14:12-14 och Hesekiel 28:12-17 ger en generell bild av den här varelsen, men mycket mer av berättelsen finns i små fragment genom hela Bibeln.

Gud har inte avslöjat tidsperioden för händelserna. Men beviset som vi finner i vårt närmaste solsystem, samt på jorden, avslöjar en hel del när de kombineras med berättelserna i Bibeln. Gud skapade hela universum och vår jord för många miljontals år sedan. Men exakt i vilken ordning detta skedde eller hur länge det tog har Gud inte avslöjat i någon del av Bibeln.

Före det att Han skapade det fysiska universumet och jorden så skapade Gud änglarnas tillvaro. Gud är ande och de varelserna Han skapade är andeväsen. Ingenting existerade förutom andevärlden. Vår begränsade mänskliga hjärna kan bara hantera och förstå fysiska ting och skeenden runt omkring oss, och vår kapacitet att förstå en andevärld är begränsad till fysiska koncept. Gud avslöjade att Han sedan skapade ett fysiskt universum, inklusive jorden. Det står beskrivet att änglarna jublade över Guds fysiska skapelse.

Gud avslöjade sedan delar av Sin plan för änglarna—att skapa Sin familj genom mänskliga fysiska varelser. Hebreerbrevet avslöjar att änglarna—änglariket—skapades för att tjäna, i sinom tid, de som skulle komma att leva ett fysiskt liv och till slut födas in i Guds egen familj.

Men vid en viss tidpunkt började Lucifer vilja ha mer för sin egen del. Han började kraftigt ogilla Guds plan och syfte med en fysisk skapelse. Till sist gjorde han uppror mot Gud och fick med sig nästan en tredjedel av änglarna i upproret. Detta resulterade i ett enormt krig bland änglarna, vilket spillde över till den fysiska skapelsen.

Gud förklarade att i den ursprungliga skapelsen var jorden perfekt och vacker. Det fanns liv på jorden, men inte det liv som skulle komma att finnas tillsammans med människan. Jorden hade tidiga former av liv på land, i skyn och i havet. Det finns många skelett kvar från dessa varelser som man kan se på olika muséer och på många platser runt jorden.

Vad var det som hände? Vetenskapsmän försöker ge sina ”intellektuella” förklaringar och tolkningar när det gäller detta, men den enkla sanningen är att allt förstördes direkt vid Lucifers uppror. Allt liv på jorden förstördes ögonblickligen. Detta skedde för hundratusentals år sedan. Berättelsen i Första Moseboken handlar om skapelsen av människan, tillsammans med växt- och djurlivet som skulle finnas tillsammans med människan. Berättelsen varken handlar om eller beskriver den ursprungliga skapelsen av jorden—den skedde långt, långt innan människan skapades.

”I begynnelsen [det finns ingen grammatisk bestämd form i hebreiskan. Detta borde översatts ”i en begynnelse...”] skapade Gud himmel och jord. [I en begynnelse skapade Gud jorden och hela universum under lång tid—för många miljontals år sedan. Det var ingen evolution, utan enbart en mycket lång tidsperiod för skapelsen.] Jorden var [Heb. - ”blev”] öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.” (1 Mos 1-2).

Jorden existerade redan vid det här tillfället. Den hade skapats miljontals år tidigare. Men den hade blivit öde och tom. Mörker rådde på hela jorden. Men som det står så började Guds ande att röra sig över vattnet, eftersom vattnet redan fanns där. Sedan började Gud arbeta med hela jorden—för att skapa liv igen. Den här berättelsen målar upp en bild av jorden och sedan hur Gud börjar förnya jorden på det sättet som beskrivs i Psaltaren. Ja, jorden är miljontals år gammal, men mänskligheten har bara funnits här i knappt 6000 år.

På grund av Guds plan att skapa Sin familj, Elohim, som skulle komma att bli långt mäktigare än änglarna, så började Satan vända sig bort från Gud. Han hatade Guds plan att skapa varelser som, i sinom tid, skulle bli mäktigare än honom. När han väl hade lyckats att få med sig en tredjedel av änglarna i sin avundsjuka så var de fast beslutna att förstöra allt liv på jorden. Och det var precis vad de gjorde i det att den första skapelsen av liv på jorden förstördes ögonblickligen. Gud har ännu inte avslöjat för mänskligheten exakt hur detta gick till, bara att det verkligen skedde.

När Satan gjorde uppror ändrade Gud Lucifers namn till Satan och de änglarna som anslöt till honom kallade Gud demoner. Gud begränsade dem till jorden så att de bara kunde existera här. Deras närvaro och påverkan på mänskligheten skulle komma att fungera som en del i Guds plan att avslöja och uppenbara den destruktiva kraften och ondskan hos alla som förnekar Guds rättfärdiga livsväg.

När Lucifer gjorde uppror hade Guds styre på jorden upphört. Det är nu, i vår tid, som Guds styre kommer att återupptas. Josua Kristus kommer införa Guds rike—Guds styre över jorden.

Ja, försoningsdagen är sålunda också en bild på att Satan och demonerna inte längre tillåts komma i närheten av människorna. De kommer inte längre kunna påverka och förleda mänskligheten, förutom under en kort tid mot slutet av 1000-årsriket under vilket Guds rike regerar. Vid den tiden så kommer Försoningsdagen ha ännu djupare betydelse eftersom det då kommer vara sista gången som Satan och demonerna tas bort—för alltid—för all evighet.

Försoningsdagen visar på en tid då Satan och demonerna inte längre kommer utgöra en del i Guds plan och syfte med ett fortsatt liv. Istället är denna årliga sabbat en underbar bild för när den här världen är helt försonad med Gud.



LÖVHYDDOHÖGTIDEN

Denna högtidsperiod är mycket viktig men kommer här endast beskrivas relativt kortfattat. Tredje Moseboken 23 fortsätter att berätta om de årliga sabbaterna och beskriver ett avslutande firande som varar under åtta dagar. De första sju dagarna kallas lövhyddohögtiden [eller Tabernakelhögtiden]och den första dagen i högtiden är en årlig sabbat. Dessa sju dagar följs av ett firande av den åttonde dagen, som också är en årlig sabbat och den sista dagen i uppenbarelsen av Guds plan. Den har inget eget namn i den svenska Bibeln i Tredje Moseboken 23, men i den engelska Bibeln kallas den ”the Last Great Day”, vilket kan översättas med “den sista stora dagen”.

Lövhyddohögtiden är en bild för tiden då Guds rike kommer regera över mänskligheten under 1000 år. Mycket har redan sagts om Messias återkomst och hans regerande på jorden. Denna fest och högtid är en bild för den tid som nu är på gång att införas på jorden. Den kommer bli verklighet när Kristus och de 144 000 griper in och stoppar det tredje världskriget.

Som redan förklarats så är veckosabbaten en bild på de sista 1000 åren i Guds 7000-åriga plan. Lövhyddohögtiden fokuserar mestadels på samma tidsperiod och är en bild av de sista 1000 åren när Guds rike regerar alla nationer på jorden. Eftersom det redan skrivits mycket om millenniet i den här boken så är det ingen vits att upprepa det här igen.

Den här festen under sju dagar benämns lövhyddehögtiden i Gamla Testamentet eftersom Gud sa åt israeliterna att bygga sig små hyddor som skulle vara tillfälliga byggen gjorda av kvistar och olika blad/löv. De skulle gå in i dessa under en liten tidsperiod varje dag under festen och speciellt tänka på hur Gud befriade dem ut ur träldomen i Egypten och sedan ledde dem in i det förlovade landet. De skulle sitta i dessa små hyddor och tänka på att Israels barn bodde i tillfälliga boningar (tabernakel) under 40 år under det att de vandrade genom vildmarken fram till att Gud ledde dem in i det förlovade landet.

Festen skulle firas på detta sätt fram till att Guds Kyrka bildades år 31. På samma sätt som Kristus förändrade sättet för hur man skulle fira passover när Kyrkan startades så förändrades också sättet som lövhyddohögtiden firades. Israel hade firat den genom att fokusera på hur Gud fysiskt befriade dem ut ur Egypten och ledde dem till det landet Han gav dem.

Men för Kyrkan visade Gud sättet för hur festen skall firas med en andlig betydelse av vad israeliterna tidigare hade firat på ett fysiskt sätt.

Guds plan och syfte uppenbaras i denna högtid genom att visa att den handlar om hur Han leder mänskligheten in i ett slags förlovat andligt land eller ett andligt arv. Som fysiska människor så har vi fått en tillfällig boning—våra mänskliga kroppar—för att leva våra fysiska liv. Men Guds syfte är att erbjuda mänskligheten, i Hans tidsplan, möjligheten att bli befriad från fångenskapen i den själviska köttsliga mänskliga naturen (sinnelaget, egot) och det mänskliga sättet att leva som andligt liknas med fångenskapen i Egypten.

Även om mänskligheten endast har en tillfällig tid för livet i den fysiska mänskliga kroppen så är alltså Guds syfte att leda mänskligheten in i ett evigt liv med andliga kroppar—inte längre i tillfälliga boningar, men eviga andliga boningar i Guds familj Elohim.

Precis som de fysiska israeliterna blev befriade så kan mänskligheten bli befriad och räddad ut ur korruptionen och fångenskapen av att leva i tillfälliga kroppar och deras vandring genom det köttsliga/fysiska livets vildmark. Med Guds hjälp och kraften i Guds ande så kan mänskligheten växa andligt tills dess den kan bli räddad in i ett andligt förlovat land—ett oförstörbart arv i Guds rike som del i Elohim.



DEN SISTA STORA DAGEN

En ytterligare dag (en åttonde dag) som följer Lövhyddehögtiden benämns traditionellt i Guds Kyrka som antingen “den sista stora dagen” eller “den stora vita tronens dom”. Den är den sjunde och sista årliga sabbaten från Gud. Den är en mycket spännande uppenbarelse i Guds plan. Och såsom pingsten är en bild av den tidiga skörden på våren så representeras den stora höstskörden genom lövhyddohögtiden och den sista stora dagen, vilken sammanfattar de sista 100 åren.

Den sista stora dagen är en bild på en tid av dom som sker efter den 7000-åriga delen av Guds plan. Det är en tidsperiod av dom som sträcker sig över 100 år. Det är den här tiden som tidigare i boken beskrevs som en tid då inga fler människor kommer födas. Nytt mänskligt liv kommer inte födas efter de 7000 åren.

Eftersom den här sista 100-åriga tidsperioden för mänskligt liv beskrevs så ingående i slutet av kapitel 7 så finns det ingen vits att upprepa det här igen, men man behöver helt enkelt bara förstå vad den här sjunde årliga sabbaten handlar om.

Detta är tidsperioden då miljontals människor kommer väckas upp till ett andra fysiskt liv. Det är under den här 100-åriga tidsperioden som alla som har getts ett andra fysiskt liv kommer ha möjligheten att välja att leva sina liv enligt Guds livsväg. Genom att göra det valet så kan de också bli del av Guds familj—Guds rike—pånyttfödda som andliga varelser, precis som de 144 000 tidigare.

Men de som vägrar detta kommer att få dö en andra gång—en andra död—och aldrig mer bli uppväckta igen. Guds dom över de som inte vill bli del i Hans familj är inte en evig pina. Men det är dock en dom som kommer gälla i evighet. Och den domen innebär att de få dö—att aldrig någonsin bli uppväckta igen—en evig dom.

Det är till dessa slutliga 100 åren som miljontals människor kommer bli uppväckta. De som har levt och dött, unga och gamla, kommer att ges liv igen i en mänsklig fysisk kropp som är fylld av energi och perfekt hälsa—hel och komplett. Det är då de har möjlighet att välja att bli en del av Guds eviga familj. Det är berättelsen om den sista stora dagen och fullbordandet av skapandet av Elohim!