NÄR
NEDRÄKNINGEN
NÅR SITT
SLUT

Kapitel 6
APOKALYPSENS FYRA RYTTARE



NÄR BÖRJADE DÅ NEDRÄKNINGEN mot det tredje världskriget? Förståelsen av den sanna betydelsen i de fyra ryttarna i Uppenbarelseboken är vad som besvarar den frågan.

Den verkliga orsaken till att människor fortfarande är blinda inför det som Gud uppenbarar när det gäller tajmingen som leder till mänsklighetens sista krig är att många har förvridit och förvrängt den verkliga betydelsen av de fyra ryttarna i Uppenbarelseboken och vad de egentligen handlar om.

Betydelsen av ordet ”apokalyps” har förändrats genom århundradena. Detta beror främst på den förvirring som skapades av den traditionella kristenheten genom deras olika tolkningar av det som Johannes skrev ned i Uppenbarelseboken. Ordet ”apokalyps” uppkom först i grekiska och latin. Johannes använde det grekiska ordet ”apokalyptein” när han skrev Uppenbarelseboken då det ordet hade betydelsen ”att avtäcka, visa och avslöja.”

Sedan, nästan 300 år senare, beställde den katolska kyrkan en översättning av Bibeln till latin, och i den användes ordet ”apocalypsis” som betydde ”uppenbarelse”, som då började användas.

Långt senare, under medeltiden, fick ordet betydelsen ”insikt eller vision” eller till och med ”hallucination”.

Och under mitten av 1800-talet började skrifter som handlade om betydelsen av händelserna som beskrivs i Uppenbarelseboken ge trovärdighet till ordet apokalyps som något som hade en profetisk dimension av enorma katastrofer och som genomsyrades av tron att den nuvarande världen mycket snart skulle gå under.

Under de senaste decennierna har dock den traditionella kristenheten gått alldeles för långt i detta och kraftigt överdrivit användandet av sådan terminologi. De har skapat tolkningar och idéer som innebär att dessa händelser handlar om jordens undergång, om slutet på allt liv, om enorma sista-tiden-katastrofer innan det tredje världskriget startar, om teorier om ett Armageddon (ett sista gigantiskt slag), och andra osannolika tolkningar.

Det är på grund av sådana felaktiga tolkningar som de fyra första sigillen i Uppenbarelseboken har fått sådana förvridna definitioner när man talar om de fyra ryttarna som beskrivs i sigillen.

De första fyra sigillen som beskrivs genom de fyra olika ryttarna handlar inte alls om jordens undergång. Dessa idéer om en apokalyptisk undergång av jorden är alla felaktiga. Beskrivningen och undervisningen om ”Apokalypsens fyra ryttare” är rent nonsens!

Sanningen är att de fyra första sigillen beskriver händelser som skulle drabba Guds Kyrka och som faktiskt redan har drabbat Guds Kyrka—profetiska händelser som skulle komma att fungera som verkliga tecken som signalerade starten på en specifik nedräkning i denna sista tid. Många väntar på att de fyra ryttarna i Uppenbarelseboken skall uppenbaras, men de vet inte att händelserna som ryttarna proklamerar redan har ägt rum.

För att kunna förstå vad de fyra första sigillen egentligen handlar om så är det nödvändigt att veta något om Guds Kyrka som fortfarande existerar idag—en Kyrka som världen inte känner till. Det är viktigt att känna till vad Gud har gjort genom den Kyrkan i denna sista tid.



Varning till världen

Under nästan 70 år så har Guds Kyrka strävat efter att varna människor för att vi befinner oss i den profeterade tidsperioden som i Bibeln kallas den sista tiden. Varningen handlar om ytterligare ett världskrig—ett kärnvapenkrig. Detta handlar om profetia som visar på att Europa än en gång kommer spela en viktig roll i ett vidsträckt krig. Dessa varningar från Guds Kyrka började uttalas kort efter att det andra världskriget avslutades.

När människor på den tiden hörde dessa varningar så ansåg många att det var rena dårskapen att tro att en grupp europeiska länder skulle kunna enas och inleda ett tredje världskrig, till råga på allt med Tyskland som den viktigaste nationen. Sådana påståenden verkade vansinniga och beskrev något omöjligt. Som ett resultat av den inställningen togs inte varningarna på allvar. Tyskland hade ju precis försökt att ta över den europeiska kontinenten, med mottot ”Deutschland über alles” - Tyskland över allt.

Men också idag, efter att avgörande profetiska händelser ägt rum i Europa, vilka Herbert Armstrong sa skulle ske, tar människor inte varningarna om denna sista tid på allvar. Det förtjänar att upprepas att av alla händelserna som Herbert Armstrong förutsade så var det endast bildandet av en europeisk union som skedde under hans livstid. Den händelsen utgjorde dock bara början på profetiorna som skulle komma att uppfyllas.

Det dröjde hela tretton år, efter hans död, tills att större delen av Europas länder enades om att använda en gemensam valuta, precis som han sagt att de skulle komma att göra. Och 2018 ingick tio nationer ett gemensamt avtal gällande en militär union, något som han också tidigare sagt skulle komma att ske.

Under mer än ett decennium har Guds Kyrka förstärkt sista-tiden-varningarna, men människor vill fortfarande inte lyssna. Detta visar mycket tydligt att människans själviska sinnelag (natur) försöker bortförklara och förlöjliga det som Guds Kyrka proklamerat allt sedan den startade år 31. Som ett resultat av detta så har sista-tiden-händelserna hållits dolda.

Det är svårt för det mänskliga sinnet att tro på att det existerar en källa som med full auktoritet kan säga vad Guds vilja och syfte verkligen är för mänskligheten. Det är svårt att tro på att Guds sanna Kyrka genom alla tider förblivit liten i storlek, medans andra organisationer som hävdat att de är kristna har vuxit och blivit stora. Den mänskliga naturen tenderar att tänka att ju större en kyrkoorganisation är, desto större sannolikhet är det att Gud arbetar genom den.

Det är än svårare för den mänskliga hjärnan att tro på att det skulle kunna vara möjligt att miljontals människor har blivit lurade gällande den traditionella kristendomen. Ändå är det faktiskt det som har skett genom århundradena.

Den här boken har tydligt visat vad som är sant och vad som är falskt när det kommer till undervisningen och lärorna om Gud och Kristus. De individer som läser igenom hela den här boken kommer ställas inför allvarliga beslut som kommer behöva fattas gällande vad som personen i fråga accepterar som sanning och vad som förkastas för att det är lögn. Sådana beslut är mycket personliga, men de kommer helt avgöra om personen i fråga kommer kunna närma sig Gud och söka Hans hjälp och beskydd när väl kärnvapenkriget blir verklighet.

Så, till syvende och sist, vem kommer i sanning lyssna till Gud? Guds hälsning till människor i denna sista tid är att om du vill lyssna på Honom så kommer Han att lyssna på dig.

Verkligheten är tyvärr att de flesta kommer inte vilja lyssna till det som skrivits här förrän efter att det tredje världskriget är igång. Gud har avslöjat att det tragiskt nog kommer att krävas enorm världsvid förstörelse och utbredd död innan majoriteten av mänskligheten verkligen börjar lyssna till Honom.

På grund av att den mänskliga naturen är som den är så kan det tyckas ganska meningslöst att skriva en bok som denna, eftersom Gud också avslöjat hur människan genom alla tider har agerat emot Honom, och så även idag. Men det är sannerligen inte meningslöst. Orsaken till det är att när väl den här världen kastas in i det sista kriget, så har Gud även avslöjat att människor faktiskt kommer börja att lyssna till Honom.

Så Guds Kyrka kommer fortsätta att varna för detta sista krig, ett krig som snabbt närmar sig. När människor börjar uppleva hur enorma katastrofer sker mer och mer kommer fler och fler börja att inse vad som är sanning. Gud avslöjar att sakta men säkert kommer människor börja att vända sig till Honom och söka Hans hjälp att undkomma det som händer runt omkring dem. De kommer även att vilja veta vad som är sant.

Men, det kommer också finnas människor som kommer att välja att börja lyssna och börja förändra sina liv på ett tidigare stadium i det att de anammar det som är sant. Mycket av det som står skrivet i den här boken är skrivet för att hjälpa sådana människor att kunna bli bättre utrustade och förberedda för att möta det som är på gång att ske med den här världen och att också hålla fast vid det sanna hoppet om vad som kommer sedan när väl Kristus börjar gripa in.

Anledningen till att den här boken har titeln När nedräkningen slutar (When the Countdown Ends) är för att förstärka vikten av det faktum att tiden snabbt håller på att rinna ut innan den här världen dras in i ett tredje världskrig. Det finns inte mycket tid kvar för människor att förbereda sig tillräckligt inför vad som är på gång. Så ju snabbare en person kan acceptera en sådan verklighet, desto bättre kan hon förbereda sig fysiskt, psykiskt och andligt.

Det här kapitlet avslöjar vad denna specifika sista-tiden-nedräkning handlar om. För vissa kommer detta innebära att ju tydligare de ser detta, desto mer motiverade blir de att respondera snabbt och göra förändringar i sitt liv, förändringar som kommer hjälpa till att rädda liv.

För mycket länge sedan, kort efter det att Gud hade befriat Israels folk från Egypten, uppenbarade Han Sin väg till liv för dem och sa sedan till dem: ”Jag har ställt framför er liv och död. Välj liv!”. Gud visade dem hur viktigt det är att göra korrekta val och Hans önskan att de skulle göra just det.

Just nu, mer än någonsin, är en sådan tid åter här. Möjligheten att välja liv eller död. Slutet på sista-tiden-nedräkningen är snart här. När det sker kommer ett kärnvapenkrig att starta. Förhoppningsvis kommer förklaringen till allt som är kopplat till denna nedräkning att sporra människor att välja liv och med stort allvar och i sanning vända sig till Gud.



Att lära sig lyssna

Människan kan helt enkelt inte, med egen förmåga, förstå en allsmäktig, evig Gud som är skaparen av allt som finns. Den fysiska hjärnan kan inte begripa något sådant. Den är begränsad genom fysiska resonemang. Det finns inte heller några fysikaliska lagar som kan bevisa för människan att det existerar en Gud med obegränsad kraft, en Gud som varken har någon början eller något slut. Vi kan inte förstå något sådant. Ändå finns bevisen för en Skapare runt omkring oss på denna jord och i det som ligger bortom den.

Det fysiska sinnet kan inte ens börja att förstå magnituden och komplexiteten i det som Gud skapat. Trots framstegen inom vetenskap och teknologi de senaste decennierna så befinner vi oss endast på ett barnastadium i förståelsen när det till exempel gäller universum. Guds storhet, kraft och syfte är långt bortom mänsklig förståelse. Endast när Gud avslöjar mer kan vi börja att förstå mer.

Under tusentals år har Guds folk varnat och proklamerat det som Gud har uppenbarat för dem. Det som Gud har uppenbarat har etablerat ett kraftfullt vittnesbörd gällande hur mänskligheten egentligen är. Utifrån sin mänskliga natur väljer människor helt enkelt att inte tro på det Gud uppenbarar som sant, inte ens när Han berättar för oss hur vår mänskliga natur fungerar.

”Köttets sinne [den mänskliga naturen]är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag [Guds vägar] och kan det inte heller.” (Rom 8:7).

Det finns många människor som helt enkelt inte tror på det Gud säger om vår mänskliga natur och att den motarbetar Honom, Hans vägar och lagar. Men antingen är det Han säger sant eller inte. Att förstå vår mänskliga natur är ett av de första viktiga stegen en människa kan ta för att lära sig hur man kan bli fri från fångenskapen i vår själviska mänskliga natur.

Syftet bakom att Gud skapade mänskligheten fysisk och inte andlig, såsom änglarna och deras tillvaro, är helt fantastiskt. Människan skapades som en fysisk varelse just för att kunna erfara den själviska mänskliga köttsliga naturen (sinnelaget). Den naturen kan ses mycket tidigt efter det att ett barn kommer till världen. Man kan sedan se hur den utvecklas och hur vi vill få vår vilja igenom hela tiden. Vår natur är först och främst självcentrerad—självisk. Och likt dårar så står vi emot och förkastar en sådan sann kunskap om oss själva.

”En oandlig människa [någon som styrs av sin mänskliga natur] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” (1 Kor 2:14).

Gud avslöjar att Hans livsväg—Hans sanning—är något som vår mänskliga natur bekämpar så pass kraftigt att vi tenderar att uppfatta sådan äkta sanning som dårskap.

Tänk bara på vad människan anser vara dårskap och vad hon däremot tagit emot och ser som sant och någonting sunt.

Den traditionella kristenheten anser att en rad av tokigheter är sanna: deras tro på julen och påsken, tanken att Kristus befann sig i graven under en och en halv dag, idén om att de som lever ett ont liv kommer torteras i helvetet för evigt, att Gud är en andlig variant av något som liknar ”de tre musketörerna” som har bildat en treenighet, och att människan har en odödlig själ.

Men det som är Guds sanning och som ses som dårskap är att det existerar endast en Allsmäktig Evig Gud, att Kristus befann sig i graven exakt tre dagar och tre nätter precis som han sa, att människan skall fira Guds sabbater och inte sina egna högtider eller anse söndagen som dagen för tillbedjan, att människan inte har en odödlig själ men att hon en dag kommer att återuppväckas av Gud till ett nytt liv och att endast Gud har liv i sig själv, att Kristus liv började när han föddes som människa, etc.

Så även det som står skrivet i den här boken kommer verka som dårskap för de flesta. Endast Gud kan föra en människa till en situation där hon kan börja att lyssna och inse att det Han säger är sant. Det är precis där vi är just nu—i denna sista tid, under vilken nu Gud kommer starta processen att ge mänskligheten möjligheten att börja lyssna och sedan börja förstå vad Han säger—det som verkligen är sanning.

Barn kan uppfostras så att de bättre kan hantera sin egen själviska natur. De får lära sig att allt som de vill ha inte alltid är bra för dem. De börjar lära sig att de inte alltid får svaret ”ja” när de vill ha något. Allt eftersom ett barn växer så börjar det kunna navigera genom livet med insikten att det inte alltid får som det vill.

Även om en människa arbetar med sin själviska natur så försvinner den aldrig helt. Den finns alltid inom oss. Det är utifrån denna erfarenhet som Gud önskar visa oss en långt mycket bättre väg—Hans väg. Den processen kräver förändring, en förändring som bara kan ske med Hans hjälp eftersom den hjälpen är andlig och endast det som är andligt kan avslöja och uppenbara det som är sant. Då, och endast då, börjar en människa kunna erfara verklig fred, genuin glädje och sann rikedom på riktigt.

Vi har nu kommit till slutet av 6000 år där vi nu kraftigt avancerar vad gäller teknologisk utveckling och vetenskaplig förståelse. Det har varit och är helt enligt Guds plan. Det har varit en del av Hans specifika tajming att ge oss denna kunskap just i denna tid.

Det är nu dags för nästa stora fas i Guds plan. Han har fört oss till denna tid i vilken människan nu kommer kunna ta ett enormt steg framåt i att utveckla en långt djupare mognad i tillvaron—i livet.

Den fasen kan dock bara bli verklighet genom det som Gud kommer tillåta människan att ställas ansikte mot ansikte inför, för att hon ska lära sig sanningen om sin själviska och destruktiva mänskliga natur. På grund av människans själviska natur håller jorden långsamt på att förstöras. Den processen snabbas upp allt eftersom den mänskliga teknologin bli mer och mer avancerad.

Gud har hållit tillbaka det ultimata missbruket av teknologi—användandet av kärnvapen i krig. Vi är mycket nära den tidpunkten när Gud kommer tillåta att den slutliga fasen av sista-tiden-händelser börjar. Allt detta är nödvändigt för att göra människans sinne ödmjukt så att en mycket mognare och sundare mänsklighet kan träda fram.

Innan mänskligheten verkligen börjar lyssna till Gud så har Han dock avslöjat att människan först måste ödmjukas rejält. Det är endast möjligt genom att världen börjar erfara att den inte kan lösa sina egna problem och att en självutplåning av människan är fullt möjlig. Det är genom denna fruktansvärda erfarenhet för människan, under det att hennes sinnelag börjar förändras från stolthet till ödmjukhet, som Gud kommer att bokstavligen manifestera det som Han har avslöjat genom sina profeter och apostlar under tusentals år.

Efter 6000 år kommer Gud till slut att manifestera sig för mänskligheten på ett fantastiskt sätt och vid en tidpunkt som mest gagnar hela Hans skapelse. Gud kommer att uppenbara de första medlemmarna i Sin familj, en familj som Han har arbetat för att forma under de senaste 6000 åren—de 144 000 som återvänder med Kristus.

När Kristus återuppväcktes så var det till ett andligt liv med en andlig kropp. Flera timmar efter att han uppväcktes började han manifestera sig i en mänsklig fysisk kropp som såg precis ut som när han levde och dog. Under 40 dagar efter att han återuppväcktes umgicks han med lärjungarna och undervisade dem ytterligare om allt som hade hänt och vad som var syftet med det.

De som återuppväcks till andligt liv kommer på samma sätt att kunna manifestera sig med samma utseende som de hade i sitt fysiska liv. Det är så det kommer bli för de 144 000 som återvänder med Kristus vid hans återkomst.

Människor kommer kunna se dem och ha möjlighet att lära känna dem, eftersom de kommer röra sig bland människorna på jorden som präster och regenter i Guds kungadöme. De som läser detta skulle mycket väl kunna få vara med om att se dessa präster och regenter i den nya tidsåldern och till och med få möjlighet att träffa dem och prata med dem.



Guds familj och Guds Kyrka

Innan nedräkningen och dess start förklaras så är det bra att först betona vad som kommer ske i slutet av nedräkningen. Det är viktigt att förstå vad Gud planerat när väl nedräkningen är avslutad så att man på ett bättre sätt kan uppskatta sanningen om Guds Kyrka.

Precis före nedräkningen är avslutad kommer världen att dras in i ett nukleärt tredje världskrig. Det behöver här upprepas att om Gud inte skulle gripa in och stoppa det kriget så är sanningen den att människan skulle utrota sig själv. Detta är vad mänskligheten måste inse.

Det är precis efter att nedräkningen är klar som Gud kommer börja att manifestera Sin egen Familj för mänskligheten. Det är Hans Familj som kommer att utgöra Hans regering över hela jorden.

Guds syfte har från skapelsens begynnelse varit att skapa Sin egen Familj—Elohim. Det har alltid varit Hans mål, precis som detta fortfarande idag utgör Hans primära fokus. Både i andevärlden och i det fysiska universumet så ligger höjdpunkten av Guds kreativa förmåga och kraft i skapandet av Sin egen Familj.

Den andliga världen och vårt fysiska universum skapades för miljontals, eller kanske flera miljarder år sedan, men skapelsen av Guds Familj har endast pågått under de senaste 6000 åren. Detta är den mest komplicerade delen i Hans skapelse. De tingen som Gud skapade innan Han började skapa Sin Familj, både i den andliga och den fysiska världen, blev helt enkelt till som ett resultat av Hans skaparkraft. Den andliga världen och det fysiska universumet motarbetade aldrig Guds vilja när de skapades.

Men processen att skapa Elohim är inte lika lätt. Den startade med att Gud skapade fysiska människor som gavs ett sinne som har förmågan att komma fram till sina egna beslut, men även en självisk mänsklig natur, en natur som utvecklas redan från födseln. Gud börjar sedan processen att arbeta med dessa människor som av sin natur tenderar att motarbeta Honom. Människor kommer helt naturligt att välja den själviska vägen, men vid en specifik tidpunkt i en människas liv kommer Gud börja att arbeta med henne och uppenbara det sanna sättet att leva—Hans väg—den som innebär att ”ge” istället för att ”få”.

Det är vid den tidpunkten som en människa måste välja huruvida de vill leva enligt Guds väg eller fortsätta på sin egen väg. Innan Gud kallar en människa och börjar erbjuda Sin väg för den personen kan hon inte till fullo se sin egen sanna natur eller inse vilket behov hon har att förändras och att välja en annan väg i livet, den som Gud visar.

Och endast de som då med fri vilja väljer att leva på ett riktigt sätt inför Gud och blir en del av Guds Kyrka kommer få möjligheten att bli del i Guds Familj. En människa måste med fri vilja självständigt fatta ett besut om huruvida de vill bli en del av Guds sanna Kyrka.

Guds ansträngning att arbeta med själviska människor för att hjälpa dem att se sin onda mänskliga natur och sedan ge dem en möjlighet att förändras och förvandla deras sinnelag är det som gör denna ”skapelse” av Hans Familj så komplex. Men ändå finns det inget annat sätt att skapa Hans egen Familj, än genom denna process.

Den första delen i den processen börjar med det mänskliga livet. Nästa del i processen startar när Gud börjar att arbeta andligt på ett personligt plan med en människa inom Sin Kyrka för att forma ett nytt, sunt och moget sinne inom henne—ett som senare kan bli återfött in i Hans andliga Familj.

Så återigen, Gud har under de senaste 6000 åren arbetat för att skapa de första som kommer bli del i Guds Familj, dessa kommer vara exakt 144 000 som återvänder med Kristus när han kommer tillbaka till jorden för att etablera Guds regering över alla nationer. Under de 1000 åren som följer efter detta kommer enorma mängder människor att få samma möjlighet att välja Guds väg i livet, bli del av Guds Kyrka, och sedan arbeta på att bli en del av Guds andliga Familj.

Sedan, till slut, under de 100 åren som kommer efter millenniet så kommer majoriteten av alla människor som någonsin levt återuppväckas till ett nytt fysiskt liv, och under de åren erbjudas samma sak—att välja Guds Familj eller inte.

Förhoppningsvis kan detta hjälpa till att ge en känsla av uppskattning och förståelse för varför Guds fokus är så pass mycket på Kyrkan under denna sista tid, då det är inom Hans Kyrka som Han under de senaste 2000 åren har kallat människor och erbjudit dem möjligheten att kunna bli de som först blir del i Hans Familj. Det är under denna tidsperiod som de flesta blivit kallade till Kyrkan för att ingå bland de 144 000 som återkommer med Kristus.



Det handlar om Kyrkan

Vikten av att Gud slutför processen med de 144 000 som kommer med Kristus borde nu kunna hjälpa till att ge en långt bättre förståelse för varför Guds fokus först och främst är på Sin Kyrka. Gud har bestämt att Hans Familj skall regera framöver, därför är kompletteringsprocessen gällande de 144 000 det som överskuggar allt annat just nu. Det finns nämligen några få människor som fortfarande förbereds för att bli del av de 144 000. När det arbetet är klart så kommer det tredje världskriget att börja.

Gud och Kristus arbetar med att andligt forma och träna hjärnan och karaktären hos de som arbetas med för att bli del av Hans Familj. Vid en viss nivå av andlig utveckling och mognad bestämmer Gud att punkten är nådd då en person nått dithän i processen att de kan bli en del av Guds familj. När den processen är klar i en människas liv säger man att den personen blir ”förseglad” av Gud. (Personen får sitt sigill).

Boken har tidigare förklarat på vilket sätt händelserna som är kopplade till de fyra första basunerna handlar om starten på det tredje världskriget, och att händelserna gäller det som drabbar USA vid den tiden. Gud avslöjar också att det existerar ett stort verk som måste bli färdigt innan de fyra änglarna som har de fyra basunerna kan släppas lösa.

”Sedan såg jag fyra änglar [med de fyra basunerna] stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd [detta talar om förstörelsen som hålls tillbaka]. Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet:"Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!" Och jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, etthundrafyrtiofyra tusen från Israels alla stammar [de som har Israels stammars namn]”. (Upp 7:1-4).

Vid den här tiden, just nu i vår tid, så har majoriteten av de 144 000 fått sina sigill, och de flesta av dem är döda och kommer återuppväckas när Kristus återkommer. Men, Gud visar också att de finns några i den här gruppen som fortfarande är i livet när Kristus återkommer och som alltså aldrig kommer uppleva döden. Dessa få kommer bli förvandlade på ett ögonblick från dödliga till odödliga, i det att de också ges andligt liv vid Kristus återkomst. De personerna är för närvarande medlemmar i Guds Kyrka, och några av dem har fortfarande inte blivit förseglade.

Så allt som återstår innan starten på det tredje världskriget handlar om Kyrkan och att de sista få som skall vara med bland de 144 000 får sina sigill. När detta sedan har skett kommer änglarna som håller tillbaka händelserna som leder till det tredje världskriget inte längre att hållas tillbaka.



Det som sker med Guds Kyrka avslöjar Guds tajming

Guds Kyrka är så pass viktig i Hans plan att Han har gett mycket profetia som gäller den Kyrkan. Det finns vissa människor i världen som tror att vi är på väg mot den sista tiden och att profetiska händelser som nämns i Uppenbarelseboken kommer att ske. Men de förstår dock inte tajmingen som är kopplad till de flesta av de profetiorna eftersom många av profetiorna handlar om Guds Kyrka.

När dessa människor läser Uppenbarelseboken tenderar de att tänka att de har en bra grundförståelse för vad den berättar, men det är de viktiga delarna de misstolkar eller felaktigt kopplar till historiska händelser som är det som håller dem fortsatt blinda inför hur pass nära den sista tiden egentligen är. Och på grund av deras syn på detta så är de inte fokuserade på dagens händelser då de tror att sista-tiden-händelserna ligger långt bort, många år in i framtiden.

De flesta av profetiorna i Uppenbarelseboken handlar, som sagt, om Guds Kyrka. Att förstå de profetiorna ger en bättre möjlighet att förstå timingen som är kopplad till sista-tiden-händelserna.

Redan från början i Uppenbarelseboken visar Gud hur viktig Hans Kyrka är genom att förvarna den om det som skulle komma att ske med Kyrkan under de följande 1900 åren. Dessa profetior uppenbarades för Johannes och då skrev han Uppenbarelseboken. Han skrev den när han satt som fånge på ön Patmos under mitten av 90-talet. Det innebär att han borde varit runt 90 år gammal när han skrev den.

En av de första profetiorna som Gud gav honom gällande Kyrkan är en profetia som få människor verkar förstå och som handlar om olika tidsperioder för Kyrkan. Dessa tidsperioder skulle komma att följa varandra genom historien hela vägen fram till den sista tiden—den sista eran.

Den första Kyrko-eran som nämndes var Efesos, vilket var tidsperioden för de första apostlarna som beskrivs i Nya Testamentet. Genom historien gick Kyrkan igenom svåra tider av motstånd från människor, bland andra från de som felaktigt hävdade att de var kristna. I början av den femte eran, Sardis, uppfanns boktryckarkonsten som gav upphov till många protestantiska kyrkor. Denna ökning av kyrkliga organisationer, utöver den katolska kyrkan, den som hade varit den ledande kyrkan under hundratals år, ledde till en ökad förföljelse riktad mot Guds egen Kyrka.

Som ett resultat av en sådan lång tid av förföljelse blev Kyrkan svagare och svagare tills den nådde en bottennivå som innebar att Gud förklarade den som andligt död. Det var vid den tidpunkten som Gud reste upp en apostel, Herbert W Armstrong, som gavs förmågan att börja restaureringsarbetet av sanningen till Kyrkan och att avslöja för Kyrkan att den var på väg in i sista tiden. Den kyrkoeran under vilken Herbert Armstrong skulle uppfylla uppdraget som han hade fått var känd som Filadelfiaeran.

Att känna till dessa händelser och Guds sanna Kyrkas historia hjälper till att tidsplacera sista-tiden-händelserna allt eftersom de har blivit verklighet. Det är viktigt att känna till dessa kyrko-eror eftersom den sista profeterade eran var den som skulle komma att leda till starten på den faktiska nedräkningen för det tredje världskriget och Kristus återkomst. Det var den eran, Laodicea, som förde världen in i sista-tiden-händelserna. Laodiceaeran började direkt efter Herbert Armstrongs död i januari 1986.

Världen har aldrig känt till eller erkänt Guds Kyrka, och precis som det redan sagts så erkändes inte heller Guds apostel, vilken Gud reste upp till att utföra ett stort arbete som skulle komma att leda fram till denna sista tid. Herbert Armstrongs uppdrag bestod i att gå ut i hela världen och sprida de goda nyheterna (evangeliet) om det kommande Gudsriket. Precis det ”arbetet” som Josua Kristus beskrev att det skulle komma att utföras i den sista tiden.

”Och detta evangelium (goda nyheter) om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.” (Matt 24:14).

När Herbert Armstrong dog så började alltså den sista eran för Kyrkan. Den eran ledde fram till uppfyllelsen av vissa av de viktigaste profetiorna som gällde början på nedräkningen för Kristus återkomst. Dessa profetior handlade om starten på avgörande sista-tiden-händelser som drabbade Guds egen Kyrka. Uppenbarelsen av dessa händelser har en koppling till de fyra första sigillen.

Såsom det tidigare nämndes i detta kapitlet så benämns de första fyra sigillen ofta Apokalypsens fyra ryttare. Många tror sig förstå vad dessa profetiska ryttare symboliserar, men ingen gör det på djupet. Det existerar en uppsjö av olika tolkningar och idéer om detta som spretar åt alla möjliga håll. Några få har förstått att det första sigillet handlar om falsk religion, men de förstår inte att det handlar om en profetisk händelse som markerade starten för den slutliga nedräkningen.

På grund av alla dessa olika tolkningar gällande vad de fyra ryttarna betyder, och missuppfattningen att de symboliserar kataklysmiska svårigheter på jorden, så är många inte kapabla att se nyktert på sanningen, sanningen att kriget är mycket nära. De ser inte svårigheterna än och de förstår inte att ryttarna handlar om Guds Kyrka. Så att ett sådant krig skulle kunna bli verklighet ligger långt bort i deras tankar. De ser inte hur profetiska händelser håller på att bli verklighet och de kommer bli helt överrumplade när USA:s fall börjar, vilket som bekant sker genom händelserna som de första fyra basunerna i det sjunde sigillet proklamerar.

Den här boken försöker på ett så tydligt sätt som möjligt förklara att många profetiska händelser som leder till det sista kriget redan har blivit verklighet, speciellt de händelserna som Herbert Armstrong började förutsäga kort efter det andra världskriget. Vi befinner oss redan långt in i nedräkningen i denna sista tid. Sanningen är att alla sju sigillen i Uppenbarelseboken har brutits, men händelserna som är kopplade till de fyra första basunerna i det sjunde sigillet hålls just nu tillbaka tills förseglingen av de 144 000 är avslutad.

Som det redan sagts många gånger nu i den här boken så har världen aldrig känt Guds sanna Kyrka, ändå är det den som varit Guds primära fokus och där han har arbetat. Gud har tydligt visat att händelserna som leder till det tredje världskriget inte kan börja förrän vissa saker som rör Hans Kyrka är slutförda. Så pass viktig är alltså Guds Kyrka när det kommer till förverkligandet av sista-tiden-händelserna och slutet på denna tidsålder för mänskligheten! Att förstå allt detta gör att man lättare kan förstå vad det första sigillet i Uppenbarelseboken handlade om och att när den händelsen ägde rum i Guds Kyrka så startade en sann nedräkning för Kristus återkomst.

Och precis som Gud förutsade i Daniels bok att det fanns en nedräkning från en specifik tidpunkt i historien fram till Kristus födelse, den så kallade 70 veckors-profetian, så finns det även en exakt nedräkning till hans återkomst.

Gud är oerhört precis och exakt när det gäller detaljer som rör förverkligandet av profetiska tidsperioder. Bibeln berättar om många sådana händelser. Ett sådant exempel har redan belysts här i boken och det gällde kunskapen som Gud gav Kristus rörande den exakta tidsperioden av tre dagar och tre nätter som han, Josua, skulle komma att vara i graven. Kristus sa till sina lärjungar att detta var det enda tecknet som han skulle komma att ge som skulle visa att han var den sanne Messias.

Genom profeten Daniel så avslöjade Gud i förtid den exakta tajmingen för när Messias första gången skulle uppfylla sitt uppdrag på jorden. 70 veckors-profetian (som finns grafiskt förklarad i slutet av den här boken) visade också tydligt när han skulle dö. Gud har avslöjat att i den specifika profetian så innebär varje ”profetisk dag” bokstavligen ett år. Den profetian börjar vid ett specifikt tidssegment.

”Det ska du veta och förstå: Från det att ordet gått ut om att Jerusalem ska återställas och byggas upp till dess att den Smorde Fursten kommer [dvs. när han började sitt arbete, sitt uppdrag], ska det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar ska byggas upp igen, trots svåra tider.” (Dan 9:25).

Större delen av Jerusalem och templet hade förstörts när Juda erövrades och fördes till Babylon som fångar. Gud använde bilden av denna fysiska förstörelse och tajmingen i kommandot att bygga upp Jerusalems murar och templet för att visa nedräkningen för Kristus första tid på jorden. Men detta fungerade även som en profetisk bild på den andliga uppfyllelsen av en nedräkning som skulle leda till Kristus återkomst. Det har funnits profetior alltsedan tiden för profeterna i Gamla Testamentet och genom Nya Testamentet som handlat om Kristus ankomst och återkomst till jorden och tajmingen för nedräkningen till båda dessa händelser.

Den första perioden som nämns är ”sju veckor”, vilket är 49 dagar. De 49 profetiska dagarna motsvarar 49 faktiska år. År 457 före Kristus så utfärdade Artaxerxes en bestämmelse att Jerusalem skulle återuppbyggas, vilket skedde under Esras och Nehemjas tid. Det tog 49 år att rekonstruera vägarna och murarna, vilket uppfyllde denna första sju veckors-profetia (49 år), vilken var avslutad år 408 före Kristus.

Nästa tidsperiod som nämndes var ”62 veckor”. Om man multiplicerar det numret med sju dagar i veckan så blir resultatet 434 profetiska dagar eller 434 faktiska år. Om vi nu lägger till dessa 434 år med början från år 408 före Kristus så kommer vi till år 27 (man måste lägga till 1 år då det inte existerar något år 0). Josua Kristus började sitt uppdrag år 27 och dödades 3,5 år senare på Passover år 31. De tre och ett halvt åren är vad de följande två verserna i Daniel handlar om.

”Men efter de sextiotvå veckorna ska den Smorde förgöras [dödas], [...][men inte för sig själv—han skulle dö för hela mänskligheten som dess Passover]. [...] Han [Messias] ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan [efter 3,5 dagar] ska han avskaffa slaktoffer och matoffer […]” (Dan 9:26-27).

De gamla profeterna, religiösa ledare och lärjungarna själva visste inte att Messias först skulle komma för att dö som mänsklighetens Passover. De kunde inte heller ana att genom att han gjorde det så skulle han komma att avskaffa alla fysiska ”slaktoffer och matoffer”, eftersom hans död uppfyllde och avskaffade de gamla offerlagarna från Moses tid. När bibeltexterna talar om att lagar avskaffas, speciellt i Hebreerbrevet, så handlar texten alltså inte om Guds tio budord, men däremot om de lagar som gällde det levitiska offersystemet, det som symboliserade det som en dag skulle komma.

Den här profetian som handlar om Kristus första tid på jorden då han hade ett uppdrag som gällde under tre och ett halvt års tid och som också innebar att han sedan skulle “förgöras” (dödas) är inte svår att förstå; men denna profetia innehåller även saker gällande sista-tiden-händelser, dock har alla dessa saker inte avslöjats i sin helhet ännu.

Denna nedräkning för Kristus första tid på jorden var mycket detaljerad och precis. Gud har även gett profetia som är exakt när det kommer till nedräkningen som leder till Kristus återkomst. Helheten i den specifika nedräkningen har ännu inte avslöjats för Guds Kyrka, men Gud har avslöjat att nedräkningen börjar snabbt närma sig sitt slut. Gud har gett precisa tidssegment av profetisk tid att hålla sig alert inför med syftet att hjälpa oss att kunna förbereda oss för de slutliga händelserna som leder till att den nuvarande nedräkningen når sitt slut.



Profetisk tajming för Kristus återkomst

Under kyrko-eran Filadelfia gav Gud en viktig profetisk nyckel till Sin apostel, Herbert W Armstrong, som var kopplad till de fyra första sigillen i Uppenbarelseboken. Han förstod då att profetiorna som Kristus gav sina lärjungar på Olivberget var nyckeln till att förstå dessa fyra sigill, men han såg dock inte att de inte handlade om fysiska sista-tiden-händelser.

Undervisningen som gavs på Olivberget är fylld av profetior som Kristus gav till sina lärjungar den sista natten han levde när de var samlade där på Passover år 31.

Fastän den här nyckeln gavs till Herbert Armstrong så avslöjade Gud dock inte helt vad de profetiorna betydde, och han gavs inte heller förmågan att använda den specifika ”nyckeln” eftersom det inte var tid för sigillen att brytas. Så Herbert Armstrong begränsades till att se sigillen som symboler för fysiska skeenden. Han gavs aldrig insikten att de handlade om ett profetiskt skeende som gällde Guds Kyrka, därför tolkade han de första fyra sigillen som att de handlade om den fysiska ”religiösa” traditionella kristenheten.

Matteus 24 och andra bibelställen som beskriver det Josua berättade på Olivberget är parallellställen till Uppenbarelseboken 6. Även inom Kyrkan var det inte förrän det första sigillet bröts som Kyrkan kunde börja se sigillen i ett annat ljus, som något annat än skeenden som skulle komma att uppfyllas fysiskt. Så det är inte underligt att övriga världen sett sigillen som tecken för fysiska skeenden som gäller kraftfulla fysiska prövningar på jorden.

Såsom redan nämnts brukar de fyra första sigillen beskrivas som Apokalypsens fyra ryttare eftersom de har setts som att de har ”apokalyptisk” destruktiv fysisk kraft på jorden. Apokalyptisk förstörelse kommer att bli verklighet på jorden när händelserna som är kopplade till de första fyra basunerna i det sjunde sigillet börjar, men de första sigillen handlar om den kraftfulla andliga förstörelse som drabbade Guds Kyrka. Den förstörelsen var apokalyptisk på ett andligt plan.

De följande verserna beskriver hur lärjungarna går omkring templet tillsammans med Josua medan han börjar profetera gällande Guds Kyrka i sista tiden. Sedan övergår konversationen till frågor och svar gällande den tiden.

”När Josua lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. Men han sade till dem: "Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner." (Matt 24:1-2).

Det som Josua började beskriva för sina lärjungar anses av de flesta människor handla om något strikt fysiskt. Det var också en vanlig reaktion på undervisningen som Josua Kristus gav, och det är den normala mänskliga reaktionen eftersom människan, av naturen, hanterar det hon ser i en ”fysisk” tillvaro eftersom hon varken kan se eller förstå det som är andligt. Det andliga kan inte ses eller mätas på något sätt.

Johannesevangeliet är fullt av sådana exempel. I Johannes kapitel 3 så talar Josua med Nicodemus, en viktig judisk ledare. Han kunde dock inte förstå vad Josua menade när han talade om nödvändigheten att andligt ”födas på nytt”. Nicodemus frågade Josua hur man kan födas på nytt när man är gammal. Han visste att han omöjligt kunde krypa in i moderlivet igen och födas en andra gång.

Även den traditionella kristenheten har missförstått detta. De har uppfattningen att när någon blir pånyttfödd så är det en slags ”andlig upplevelse” medan man fortfarande befinner sig i denna fysiska kropp. Men Josua talade om en bokstavlig förändring som måste ske i det mänskliga livet. Den förändringen är en del av Guds syfte med människan. Människan har faktiskt möjligheten att bli född på ett andligt sätt in i Guds Familj som en odödlig varelse, en andlig skapelse.

Johannes 4 berättar om en samarisk kvinna som mötte Josua vid en brunn. Han förklarade för henne att hon kunde dricka av vattnet från brunnen, men hon skulle bli törstig igen ganska snart. Sedan sa han att han hade ett levande vatten, och om någon drack av det vattnet så skulle den personen aldrig mer bli törstig. Hon bad då att få av det vattnet så hon aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till brunnen för att hämta dricksvatten. Hon förstod inte att han inte pratade om fysiskt vatten, men om förmågan att ”dricka” av det ”andliga vattnet” från Guds ord.

Lite senare i kapitel 6 skriver Johannes om hur Josua talar om en framtida symbolik för firandet av Passover, vilken sedan Paulus beskriver i 1 Korintierbrevet 11:23. Josua berättar för lärjungarna att de måste äta av hans kropp och dricka av hans blod. I Johannes 6:66 berättas att många av hans lärjungar (inte de tolv) slutade följa honom efter detta eftersom de chockerades av vad han sa. Det judiska folket har alltid observerat lagarna om ren och oren föda. De visste att om man äter människokött och dricker människoblod så bryter man kraftigt och uppenbart mot Guds lag.

Men Josua talade inte om något som skulle tolkas fysiskt. Han började här leda sina lärjungar till att kunna förstå det som senare skulle ges gällande hur Passover skulle firas i framtiden. I den framtida ceremonin skulle den lilla mängden vin som man drack påminna om hans blod som spilldes på marken, och den lilla biten osyrat bröd som man åt skulle symbolisera hans kropp—hans fysiska liv som offrades för mänsklighetens synder som Passover för mänskligheten.

Johannes bok fortsätter med fler historier som tolkades fysiskt men var tänkta att tolkas andligt. På samma sätt är det med berättelsen om när Josua talar med sina lärjungar om templets stenar som skulle rivas ner. Detta var inte tänkt att tolkas fysiskt, utan andligt. Trots att det fysiska templet förstördes av romarna under den första kyrko-eran, Efesos, så talade inte Josua här om den händelsen. Den profetian handlade om Kyrkan i framtiden—den sista tiden.

Tempelstenarna är andliga. De handlar om Guds egen Kyrka.

”Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj [ett andligt tempel]. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Josua själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.” (Ef 2:19-22).

Paulus beskrev här att de som Gud har kallat till sin Kyrka beskrivs som att de utgör delar i ett andligt tempel—ett heligt tempel i Herren. Aposteln Petrus beskrev detta på ett liknande sätt.

”Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Josua Kristus.” (1 Pet 2:4-5).

Medlemmarna i Guds Kyrka beskrivs här som ”levande stenar” (andliga) som byggs upp till ett andligt hus. Det andliga huset är Guds tempel.

I profetian på Olivberget, när Kristus förklarade att tempelstenarna skulle rivas ner, så talade han om en framtida händelse i Kyrkan. Han talade på liknande sätt när han sa till judarna: ”riv detta tempel och jag ska bygga upp det på tre dagar.” Vid det tillfället så talade han om sig själv, och han förutsade då sin död och återuppståndelse, som skulle ske efter han varit död och i graven under tre dagar och tre nätter.

Efter att Kristus berättade för lärjungarna att det inte skulle lämnas någon sten ovanpå någon annan i templet så ville de veta mer om vad han menade.

”När Josua sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" (Matt 24:3).

Ser du sammanhanget i den här profetian? Den handlar inte bara om Kyrkan utan visar också tydligt tajmingen för dessa händelser. Lärjungarna frågade Josua om tajmingen för händelserna kopplade till att tempelstenarna skulle rivas ner. Och genom att de frågade som de gjorde så är det tydligt att de förstod att han talade om tiden för sin återkomst (i sitt rike) i slutet av tidsåldern. Denna profetia handlar om händelserna som skulle drabba Guds Kyrka i sista tiden, precis innan Josua Kristus återkomst när han etablerar sitt rike.

Andra texter avslöjar att lärjungarna ville veta när Guds rike skulle etableras, men de hade ingen aning om att det inte skulle ske under deras livstid. Det trodde istället att det skulle ske mycket snart. Vid den här tidpunkten så hade de fortfarande inte förstått vissa delar av det som Josua hade berättat för dem när det gällde hans död. Detta tillfälle beskrivs på ett lite annat sätt i Markusevangeliet.

”"Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet när allt detta ska uppfyllas?" (Mark 13:4).

Josua berättade för lärjungarna om tajmingen runt när han faktiskt skulle komma åter som kungars Kung i Guds rike, och det specifika tecknet som skulle leda fram till den tiden. Tecknet som han gav skulle komma att involvera Kyrkan—händelser och tecken som skulle bli verklighet i Guds Kyrka —inte tecken som skulle ske i världen, precis som den följande versen tydligt visar.

”Och detta evangelium [dessa goda nyheter] om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma. (Matt 24:14).

Vid dessa tillfällen började Kristus avslöja mer för dem om saker som skulle komma att uppfyllas i Guds Kyrka allt eftersom tiden gick. Sedan började han fokusera på händelserna som direkt skulle leda till den sista tiden. Det är här som han avslöjade en specifik händelse. Den händelsen ägde rum under en tidsperiod då Herbert W Armstrong, Guds apostel, var verksam med att fullfölja det uppdrag han fått. Det blev verklighet genom det enorma arbetet han utförde när han spred de glada nyheterna över hela världen genom publikationer, radio och TV.

Det var efter Herbert Armstrongs död som sedan den sista kyrko-eran, Laodicea, startade. Det finns mer i profetian Kristus gav på Olivberget som gäller tecknet för Kristus återkomst och det skedde precis på det sättet som han beskrev. Lärjungarna hade frågat honom om vad det tecknet skulle bli, och han svarade exakt på deras fråga—när nedräkningen i sista tiden skulle börja—tecknet på hans återkomst.

När ni ser ’förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen.” (Matt 24:15-16).

Kristus beskrev här en fysisk händelse som var känd som ”förödelsens styggelse” som skedde år 168 när Antiochos IV Epifanes vanhelgade templet genom att resa upp en staty av Zeus i templet och låta offra en gris på altaret.

Det Daniel skrev hade en tvådelad profetisk uppfyllelse. Den första var en fysisk uppfyllelse år 168, men Kristus förklarade att det även skulle ske en andlig uppfyllelse. Den andliga uppfyllelsen skulle bli verklighet när en ”förödelsens styggelse” skulle ske i Guds Kyrka—i det andliga templet.

Denna händelse skulle komma att bli så pass förödande för Guds eget folk (benämnda här som Juda— dvs. andliga Juda—Kyrkan) att de råddes att fly upp i bergen. Detta kommer förklaras mer och tydligare framöver i den här boken, men detta handlar om en tid då Kyrkan skulle komma att splittras. I profetior så symboliserar ”berg” regeringar. Detta handlar om en tid av splittring inom Guds egen Kyrka då till och med dess organiserade ledarskap splittrades.

Många grupper som studerar dessa profetior som gäller tecknet på Kristus återkomst och anser att denna ”förödelsens styggelse” kommer vara något som sker i Jerusalem på området där templet stod. Vissa tror att dessa verser kan bli verklighet om ett nytt tempel konstrueras och en kort tid därefter vanhelgas, även om det bara är några få stenar som byggs upp på området. Vissa tror att det skulle kunna räcka med att man bygger ett altare på området så att en gris skulle kunna offras på det igen. Sådana idéer är orimliga och alltför långsökta för att ens anses som realistiska möjligheter.

Profetian på Olivberget utgör verkligen nyckeln till att förstå att de första fyra sigillen i Uppenbarelseboken handlar om Guds egen Kyrka och vad som skulle komma att hända när en ”andlig” förödelsens styggelse skulle äga rum inom Guds Kyrka—Guds sanna andliga tempel. Uppfyllelsen av dessa sigill handlar inte om fysisk förödelse på jorden, men om andlig förödelse som skulle komma att drabba Guds Kyrka.

Så hur kunde något som en förödelsens styggelse bli verklighet i Guds egen Kyrka? Att förstå vad som hände under kyrko-eran Laodicea gör att man kan förstå även detta klart och tydligt.



Det stora avfallet från tron och förödelsens styggelse

Under många år efter det att Kyrkan startades år 31 ville Guds folk, inklusive Hans apostlar, veta när Kristus skulle komma åter för att etablera Guds rike. De visste inte att det skulle ta mer än 1900 år tills det att Kristus skulle återvända.

Nästan 20 år efter det att Kyrkan startades gav Kristus en profetia åt Paulus som berättade mer om tecknet för hans återkomst.

”När det gäller vår Herre Josua Kristi ankomst och hur vi ska samlas hos honom ber vi er, bröder, att inte plötsligt tappa fattningen. Låt er inte skrämmas av någon ande eller av något ord eller brev som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här. Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son,” (2 Tess 2:1-3).

Sammanhanget i Paulus profetia är mycket tydligt speciellt som han hänvisar till tajmingen rörande dess uppfyllelse fyra olika gånger. Lägg märke till fraserna: 1) ”vår Herre Josua Kristus ankomst” 2) ”vi ska samlas hos honom” [samlingen av Kyrkan—de 144 000—vid Kristus återkomst] 3) ”att Herrens dag är här” och 4) ”Först måste” [eng Bibeln skriver: “för den dagen kommer inte förrän”]. Den här profetian som gavs genom Paulus gör klart att det han kommer att berätta för dem rör det de alla vill veta. När kommer Kristus att återvända?

Paulus förklarar för Kyrkan att mycket specifika händelser först måste ske inom Kyrkan innan den sista tiden kommer—innan Josua Kristus återkomst kan ske—innan Guds rike kan etableras (tiden för när ”vi ska samlas hos honom”).

Denna varning till Kyrkan är samma som Josua Kristus gav lärjungarna när de var på Olivberget gällande när han skulle återkomma och hur sista-tiden-händelser skulle uppfyllas.

” Josua svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.” (Matt 24:4-5).

Detta gäller, återigen, Kyrkan och inte den övriga världen. Världen har alltid varit lurad och inte förstått det som är sant om Gud eftersom det inte har varit Hans syfte att avslöja Sin vilja och Sin plan för världen. Gud avslöjade detta endast för ett fåtal individer före Kristus tid och efter det, endast för Kyrkan.

Den här versen handlar alltså inte om att världen ska bli lurad, eftersom den ju alltid varit det. Så de enda människor som kan bli lurade är de som Gud gett sin sanning till. Den här varningen var sålunda riktad till Guds Kyrka, för att de inte skulle bli lurade och därmed förlora sanningen.

Kristus gav här en tydlig varning om att ett skeende som skulle komma att utgöra en del av tecknet på att hans återkomst var nära skulle innebära att många skulle komma in i Kyrkan och försöka lura den. Vem kan komma till Kyrkan i Josua Kristus namn? Endast någon i ledarskapet! Josua sa att många skulle komma i hans namn och försöka lura många i Kyrkan.

Före det att Josua dödades på en påle så trodde redan många av dem som följde honom att han var Messias (Kristus) som Gud sänt för att ta över styret från romarna. Före hans död så ville de veta när han skulle ta över. Efter hans död och uppståndelse ville de fortfarande veta det.

Efter att Paulus förkunnade denna profetia om ett avfall från tron inom Kyrkan så började många frågor ställas. Hur skulle ett avfall från tron och sanningen ske inom Guds Kyrka? Hur skulle någon i Guds Kyrka kunna bli så lurad så att något så pass stort och allvarligt som ett ”avfall från tron” skulle kunna bli verklighet inom Guds egen Kyrka? Paulus fortsätter i profetian att ge en översikt över de händelser som skulle ske för att detta skulle kunna uppfyllas.

Paulus sa att det första som skulle komma att ske innan Kristus återkomst var ett avfall från sanningen och tron [eng. Apostasy]. Detta ordet är hämtat från grekiskans, apostasia, och översätts på flera olika sätt. Några exempel på sådan översättning är: ett avfall, ett uppror, en revolt. De är alla passande översättningar av ordets betydelse.

För det andra sa han att ”laglöshetens människa”, ”fördärvets son” måste avslöjas. Det finns bara en annan person som bibeln benämner ”fördärvets son”. Det är Judas Iskariot. Han var en av de tolv ursprungliga lärjungarna och den som förrådde Josua Kristus för trettio silvermynt.

Det första avfallet som någonsin ägt rum hände dock i den andliga världen, och det hände när ärkeängeln Lucifer förrådde Gud och ledde en tredjedel av änglarna i ett uppror mot Gud. Den ärkeängeln fick sedan namnet Satan. Han var sannerligen den första fördärvets son, i det att änglar kallas för Guds söner i Bibeln, eftersom Han skapade dem. Satan var också den första syndens son—den allra första att synda i Guds hela skapelse—den som initierade och införde synden.

Så det som Paulus profetia beskriver är en ofattbart avskyvärd handling som en enda individ skulle komma att göra sig skyldig till inom Guds egen Kyrka. Paulus berättar mer om vad denna syndens man skulle komma att göra.

”Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet (grek. apostasia) komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. (2 Tess 2:3-4).

När man vet att den här profetian handlar om Guds Kyrka så blir det uppenbart att det skulle komma en individ som skulle ha en sådan betydelse att han kunde påverka många andra i Kyrkan. Varningen som gavs gick ut på att man skulle vara på sin vakt mot en sådan person som skulle kunna försöka lura Kyrkan—att leda medlemmarna bort från den sanning som Gud hade uppenbarat för dem.

Det sades om denne man att han skulle komma att förhäva sig över Gud. Det är exakt vad Satan gjorde i den andliga världen. Detta handlade om kraften och inflytandet som han ville ha över änglarna. Han trodde att hans tankar och idéer var bättre än Guds, så han började motarbeta Guds vägar och etablera sina egna.

Det sades att denne laglöshetens människa skulle komma att motarbeta Gud. Detta är, återigen, vad Satan gjorde i änglarnas värld. Han motarbetade Gud och Hans vägar. Namnet Satan betyder ”motståndare/fiende” vilket innebär att han var emot Gud och motarbetade Guds plan och syfte. På ett liknande sätt så tog laglöshetens människa, fördärvets son, plats i Guds Kyrka och han skulle komma att bedra Gud och Kristus. Han skulle komma att bli en fiende—han skulle komma att motarbeta Gud och Kristus.

Denna profetia som Paulus gav blev mycket välkänd i Kyrkan eftersom de visste att den händelsen först måste bli verklighet innan tiden för Kristus återkomst kunde uppenbaras. De visste att en person skulle kliva fram inom Kyrkans ledarskap och börja motarbeta Guds Kyrka —motarbeta Gud och Kristus.

Aposteln Johannes skrev senare om denne man och kallade honom Antikrist. Han använde exemplet med denne laglöshetens människa för att undervisa Kyrkan att, trots att de hört att en profetisk Antikrist skulle komma (kopplat till det Paulus skrev om laglöshetens människa—fördärvets son), så gav han en varning om att många antikrister redan var aktiva inom Kyrkan. De visste att den bestämde Antikrist en dag skulle komma. Johannes, som skrev dessa texter årtionden efter Paulus varning om en Antikrist, levde vid en tidpunkt då det redan hade funnits individer och ledare inom Kyrkan som hade klivit fram och vänt sig bort från Kristus (blivit anti-Krist), men ingen av dem var den specifike Antikrist.

Genom beskrivningen av ”laglöshetens människa” och ”fördärvets son” så var det tydligt att den här individen skulle vara någon som bedrog Gud och Hans son Josua. Hans synd och svek skulle komma att vara så pass avskyvärt att han beskrivs som någon som ”säger sig” att vara som Gud. Ett sådant uttryck innebär att han skulle vara någon som ägde möjligheten att kraftigt upphöja (såsom vid idoldyrkan) sina egna idéer och läror över de som Gud gett till Kyrkan.

Det är exakt vad som senare skedde under den sista kyrko-eran—Laodicea. Profetian om ett stort avfall från sanningen som till slut skulle äga rum inom Kyrkan var händelsen som skulle komma att fungera som signalen för starten på nedräkningen för Kristus återkomst—att den nu var nära förestående.

Under den sista eran för Kyrkan blev sveket av fördärvets son, som vände sig mot Gud och Kristus, orsaken till ”det stora avfallet från tron” inom Guds Kyrka. Dennes agerande blev den andliga uppfyllelsen av ”förödelsens styggelse” som Kristus talade om på Olivberget. Den ursprungliga förödelsen handlade om när Guds fysiska tempel kraftigt förstördes och vanhelgades av Antiochos IV Epifanes år 168 f Kr. Den andra förödelsen handlade om när Guds andliga tempel—Guds Kyrka—kraftigt förstördes och vanhelgades när det stora avfallet från sanningen skedde.



Laglöshetens människa kliver fram

Gud gjorde Herbert Armstrong till Sin apostel under kyrko-eran Filadelfia. Hans uppdrag var att uppfylla det som Kristus hade sagt skulle komma att ske precis innan den sista tiden skulle börja. Det uppdraget bestod i att förkunna evangeliet för hela världen. Detta skedde genom en enorm produktion av litteratur och distribuering av tidningar i miljontals exemplar. Fler än 8 miljoner kopior av tidningen, The Plain Truth, trycktes per månad på många olika språk och sändes ut över världen. Han utförde även sitt uppdrag genom att sända både radio och TV i en utsträckning som ingen gjort fram tills dess med sitt program The World Tomorrow som nådde hela världen.

När Herbert Armstrong kom upp i 80 årsåldern började hans hälsa försvagas och samtidigt började den mänskliga köttsliga naturen växa sig stark hos några i ledarskapet vid Kyrkans högkvarter. Det fanns ledare som började se sig själva som viktiga i det att de upplevde kraften i auktoriteten som kom från att ha ansvaret för vissa funktioner och församlingar i Kyrkan. Dessa började tycka att Herbert Armstrong hade blivit vek och svag och de började se sig om efter någon som skulle kunna ersätta honom. Detta gällde flera av Kyrkans evangelister även hans egen son Garner Ted Armstrong.

Någonstans under mitten och mot slutet av 70-talet började ett felaktigt sinnelag att leta sig in hos alltför många ledare som då började att arbeta för att nå vissa positioner av makt, erkännande och även en önskan att förändra Kyrkans läror. Detta markerade starten på det som Kristus gav sådan kraftig profetisk varning för när det gällde ledarskapet i den sista tiden. Han sa att ”många skulle komma i hans namn och bedra många.” Detta var något som bara kunde hända inom Guds Kyrka och det var tvunget att komma från ledarskapet, eftersom det bara är ledarskapet som kan göra anspråk på auktoritet i Kristus namn. Detta handlade alltså inte om lögner som riktade sig mot världen som ju som bekant redan var lurad.

Vissa av dessa ledare, inklusive vissa evangelister, togs bort från sina positioner och fick lämna Kyrkan eftersom de redan hade börjat vända sig bort ifrån de sanningar som Gud och Kristus hade gett Kyrkan genom Herbert Armstrong. Detta var uppkomsten av många antikrister, men inte den profeterade Antikrist. Det var under denna tidsperiod av svårigheter och uppror som många tusentals människor följde dessa ledare bort från och ut ur Guds Kyrka.

Under sina sista tio år fick Herbert Armstrong ta tag i många olika oroligheter som började uppstå inom Kyrkan och som för det mesta kom från ledarskapet. Men dessa oroligheter hade inte bara sitt ursprung i ledarskapet, utan de starkaste stridigheterna kom från dem som stod alldeles under honom i auktoritet. Det var dessa som under årens gång hade blivit tillförordnade att fungera som evangelister och de flesta av dessa var studenter från hans egna klasser som han personligen undervisat på Ambassador College (Kyrkans egen högskola) när den var nyetablerad.

En underliggande maktkamp tog fart inom Kyrkan när det började bli mer och mer tydligt att Herbert Armstrong troligen mest troligt skulle komma att dö innan Kristus kom tillbaka och att någon då skulle behöva ta över hans plats som den som ledde Guds Kyrka. Det är nästan ofattbart att något sådant skulle kunna ske inom Guds egen Kyrka. Detta avslöjar sinnelaget (anden) som många började glida in i inom Kyrkan—ett Laodicea-sinnelag.

Det hade nu gått så långt att Herbert Armstrong kände att han inte kunde överlämna Kyrkan till någon av dessa som varit evangelister under lång tid, ännu mindre ge dem ansvar för de viktigaste positionerna inom Kyrkans organisation. Vid ett tillfälle tog han till och med en pastor till Kyrkan i Pasadena, Kalifornien, där organisationen Worldwide Church of God hade sitt högkvarter. Denne man, Leroy Neff, var då pastor för Kyrkan i Houston, Texas. Han hade visat sig vara en trogen ledare och någon att lita på, så Herbert Armstrong gav honom funktionen som Kyrkans kassör, eftersom han kände att han inte kunde ge den uppgiften till någon av evangelisterna.

Till och med när Herbert Armstrong trodde att han snart skulle dö kände han inte att han kunde ge vidare sitt ansvar till någon av evangelisterna, de som hade den högsta positionen inom Kyrkans ledarskap näst honom själv. Han gav istället det ansvaret till en man som under lång tid hade fungerat som äldste i en lokal församling.

Under senare delen av 70-talet lade Herbert Armstrong märke till hur denne man utförde sin tjänst och utsåg honom till att bli evangelist och involverade honom i Kyrkans ledarskap. Den mannen var Joseph Tkach Sr och Herbert Armstrong satte honom nu som ledare över hela ledarskapet i Kyrkan i hela världen, eftersom han upplevde att han inte kunde lita på någon av de övriga evangelisterna.

Inom själva högkvarteret så tillät Gud nu Satan att skapa misstroende, misstänksamhet, avundsjuka, makthunger och till och med oenighet när det gällde läran. Kyrkan började andligt försvagas och var på väg in i den eran som skulle bli Laodicea, i det att människorna började fyllas av stolthet och självtillräcklighet istället för att lita på Gud. Kyrkan började bli mogen för ett avfall från sanningen. Något sådant som detta hade aldrig någonsin hänt under Kyrkans 1950-åriga historia.

Joseph Tkach Sr var den personen som Herbert Armstrong huvudsakligen samtalade med mot slutet av sitt liv när han blev tvungen att stanna i sitt hem på grund av sin dåliga hälsa. Allt eftersom hans hälsa försämrades så inriktade sig Joseph Tkach mer och mer på att leda Kyrkan. Kyrkan fick veta att när Herbert Armstrong förstod att han mycket snart skulle dö så överförde han hela ansvaret för ledarskapet till Joseph Tkach Sr.

När sedan Herbert Armstrong dog i januari 1986 var timmen slagen för Kyrkan att gå från en era till en annan. Vid hans död tog Filadelfia-eran slut och Laodicea-eran började—den sista profetiska eran.

Joseph Tkach Sr hade nu rollen som ledare över Guds Kyrka. Till en början verkade han vara stå bakom Herbert Armstrongs tidigare ledarskap och undervisning. Det verkade som om han troget utförde sin tjänst genom att upprätthålla de sanningar som Gud hade gett Kyrkan genom Herbert Armstrong.

Men mot slutet av 80-talet och under de första åren på 1990-talet började detta förändras. Förändringar i ledarskapet började göras som till en början såg oskyldiga ut, men skenet bedrog.

Redan under de första åren som ledare började Joseph Tkach sakta men säkert höja upp sig själv och betydelsen av det han gjorde inom Kyrkans organisation genom att se till att omge sig med många av de nya unga ledarna, och samtidigt arbeta på att minska betydelsen av andra ledare som hade haft viktiga funktioner på Herbert Armstrongs tid.

Kyrkan började anta en ny attityd och inställning mycket på grund av de personer som Joseph Tkach Sr hade satt i olika ledarpositioner, inklusive hans egen son. Det var en attityd av att se sig själv som viktig, andlig arrogans och stolthet, en känsla av att vara ”rik och att ha tillräckligt med kunskap”. Detta kopplades med ett redan försvagat tillstånd hos Kyrkan med andlig ljumhet och lojhet som Kristus varnade för att den skulle komma under den sista eran för Kyrkan—Laodicea. Sammantaget blev detta katastrofalt för Kyrkan.

Paulus profetia om det stora avfallet beskrev att laglöshetens människa, fördärvets son, skulle komma att ”sitta i Guds tempel och säga sig vara Gud”. Denna del i profetian är mycket talande. Det templet som beskrivs är dock inte det gamla fysiska templet i Jerusalem som förstördes. Många som försöker förklara dessa verser gör detta mycket felaktigt eftersom de försöker koppla profetian med ett fysiskt tempel. Men i andra texter som Paulus skrev så är han mycket tydlig när han talar om templet eftersom han gör det i sammanhanget av Guds andliga tempel - Kyrkan.

Ordet ”sitter” avslöjar också att detta gäller en individ som skulle komma att befinna sig i templet - Kyrkan. Detta handlar inte om något fysiskt som att någon sitter i en byggnad, men det handlar om något andligt som gäller det andliga templet - Guds Kyrka.

Ingen skulle kunna befinna sig i Guds tempel såvida de inte är en del av Guds Kyrka. Ändå finns det så mycket mer i denna beskrivning. Det är i sammanhanget gällande någon som har stort inflytande och blir satt på en position i Kyrkan som en auktoritet. Detta ordet på grekiska i ett sådant sammanhang betyder ”att se till att sätta” som i ”sätta, utse, eller ge ett kungadöme till någon”.

Några exempel på detta i Bibeln citeras nedan:

”Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron.” (Upp 3:21).

”Josua sade till dem: "Jag säger er sanningen: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.” (Matt 19:28).

Mot slutet av sitt liv sa Herbert Armstrong att det hade aldrig blivit helt klart för honom vem som skulle leda Kyrkan om han skulle dö, men som tidigare berättats så överförde han i slutet hela ansvaret för ledarskapet av Kyrkan till Joseph Tkach Sr. Endast en man förordnades - sattes - att i den sista tiden ha stort inflytande i Guds Kyrka, men han var dock aldrig en Guds apostel.

Manifestationen av sveket genom fördärvets son utgjorde orsaken till det stora avfallet från tron inom Guds Kyrka. Hans agerande blev den andliga uppfyllelsen av förödelsens styggelse som Kristus talade om på Olivberget.



Den faktiska händelsen: det stora avfallet från tron

Joseph Tkach Sr började alltså placera unga oerfarna män på viktiga positioner i ledarskapet inom Kyrkan. Dessa hade inte varit med speciellt länge som ledare. Men denna stora grupp blev sammansvetsade och kände ökad enhet med varandra, men hade ett sinnelag som ogillade det som varit.

Denna grupp blev som ett hemligt brödraskap som var fast beslutna att se till att göra Kyrkan mer ”strömlinjeformad” och lik kyrkorna i den traditionella kristenheten. Dessa män ogillade Herbert Armstrong och hans undervisning och började arbeta på att styra hela Kyrkan i en annan riktning. Många av deras ”dolda” aktiviteter kom inte fram i ljuset förrän 1995.

Men redan 1992 var det flera av de äldre ledarna som började bli medvetna om att det planerades att införa massiva förändringar av lärorna i Kyrkan. Dessa individer gjorde dock ingenting för att varna Kyrkan eller övriga ledare om denna konspiration som var på gång från Kyrkans högkvarter. De tog inte avstånd från det som var på gång.

Under de följande två åren fanns det individer som utarbetade planer på hur de skulle kunna föra Kyrkan bort från Guds sanningar som getts via Herbert Armstrong. De försökte minska betydelsen av vad Herbert Armstrong hade betytt för Kyrkan och till slut bildades det en rörelse som ville förstöra hans böcker och skrifter, som det fortfarande fanns stora mängder av på Kyrkans högkvarter. De hade börjat göra upp planer på att förändra texterna i litteraturen som skulle följa de viktigaste förändringarna av trossatserna så att Kyrkan skulle kunna närma sig de vanliga traditionella kyrkornas läror. Joseph Tkach Sr och hans son Joseph Tkach Jr ledde denna konspiration att förändra lärorna hos Guds sanna Kyrka och leda Kyrkan in i en falsk kristendom.

Denna hemliga grupp av ledare som intrigerade för att förstöra Guds Kyrka hade planer på att sprida ny litteratur som speglade dessa förändringar, men det gick inte som de tänkt. Deras planer uppdagades alltför tidigt genom Joseph Tkach Sr då han helt plötsligt förändrade innehållet i en predikan han skulle ge i Atlanta, Georgia. Vid sitt besök hos församlingarna i Atlanta-regionen i Kyrkan kom han i kontakt med problem och rykten som hade börjat uppstå på grund av förändringarna. Han var då tvungen att göra ett val och upplevde att det där och då var dags att berätta om förändringarna.

Det blev långt senare känt att han hade förberett en helt annan predikan än den som han då gav. Vissa saker kom till en brytpunkt långt snabbare än vad den konspirerande gruppen hade planerat och Joseph Tkach Sr kände sig tvingad att ge en totalt annorlunda predikan den där dagen, den 17 december 1994.

I den predikan, som sedan sändes ut till alla församlingarna runt om i Kyrkan, började Joseph Tkach Sr informera Guds Kyrka att varje grundläggande lära var på gång att förändras. Och utöver Atlanta så gav han ytterligare två predikningar med samma ämne på två andra platser de följande vecko-sabbaterna. Alla tre predikningarna innehöll mer eller mindre samma budskap gällande de stora förändringarna.

I Atlanta-predikan sades att sjundedags-sabbaten nu var upp till var och en att besluta när man firade. Den kunde firas på den sjunde dagen i veckan (lördagen) som alla var vana med, eller på den följande dagen, första dagen i veckan (söndagen), såsom den traditionella kristenheten gör. Sjundedags-sabbaten skulle nu inte längre ses som ett krav från Gud.

Guds årliga heliga dagar behandlades på samma sätt, i det att Kyrkan fick veta att de nu inte längre var ålagda att observera dem, men att större delen av Kyrkan i fortsättningen ändå skulle göra det, men mer av tradition och inte som krav. I tillägg till detta var nu inte längre jul och påsk något förbjudet. Det var många andra förändringar som också meddelades, och de gick så långt som att säga att Guds lagar när det gällde ren och oren mat inte längre gällde.

Det behöver knappt sägas, men den predikan var själva manifestationen av ett stort avfall från tron! Här var en man som sågs sitta på en position med stort inflytande i Guds Kyrka på jorden som nu hade satt sig själv på Guds plats i det att han hade för avsikt att förändra de faktiska lagarna som Gud fastställt.

Det som Paulus skrev gällande laglöshetens människa, fördärvets son, hade nu blivit verklighet; ”motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.” (2 Tess 2:4). Gud förändrar inte Sin väg och sanning, men Joseph Tkach Sr trodde att han kunde det.

Under hela människans historia har det aldrig funnits någon religiös grupp som har upplevt hur någon klivit fram ur dess egen grupp och som vid ett specifikt tillfälle försökt förändra varenda grundläggande lära hos den gruppen. Men Guds egen Kyrka upplevde just precis det, exakt såsom Gud förutsade att det skulle komma att ske i den sista tiden.



Sigillen började brytas

Det finns människor i världen som väntar på tiden när det första sigillet i Uppenbarelseboken skall brytas så att de genom detta kan veta när Kristus kommer att komma tillbaka. Det finns de som tror att när det första sigillet bryts så kommer det dröja 3,5 år innan Kristus återkomst sker efter att prövningarna inletts. Men dessa människor kommer bli totalt överraskade och vara helt oförberedda när det faktiskt sker eftersom de första fyra sigillen inte handlar om fysiska prövningar på jorden utan andliga prövningar i Guds Kyrka, vilka alltså redan har skett.

Det första sigillet bröts den 17 december 1994 när Joseph Tkach Sr gav den ökända predikan i Atlanta, Georgia. Detta var början på det stora avfallet från tron. Det var starten på mycket svåra prövningar inom Guds egen Kyrka. Det var även starten på en profetisk nedräkning inför den faktiska återkomsten av Josua Kristus.

”Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.” (Upp 6:1-2).

Detta handlar om den som gavs auktoritet (segerkransen) i Guds tempel. Denna profetiska bild handlar om en som använde sin kraft för att förklara krig för att erövra och omkullkasta Guds Kyrka— att vanhelga och tillintetgöra Guds Kyrka—att förverkliga ”förödelsens styggelse” i Guds tempel.

Sedan är de följande tre sigillen helt enkelt ett resultat—effekten—av det första.

”En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.” (Upp 6:4).

När väl Joseph Tkach Sr gav sin vanhelgande predikan i Atlanta så öppnades dammluckorna för fritt flytande förvrängningar av läror och undervisning och egen privat tolkning av Guds ord genom mänskligt resonemang och demonisk påverkan. Freden togs bort från världen på varje plats där Guds Kyrka fanns.

De ökade oroligheterna som hade byggts upp under många år av kamp om olika läror och osämja bland Kyrkans medlemmar och ledare som mer och mer gav efter för lärornas förvanskning, släpptes nu lösa inom Kyrkan, nästan över en natt, i en massiv attack. Ledare och medlemmar började välja olika åsikter och strida över förändringar av lärorna.

Det andra sigillet bröts direkt efter att det första brutits. Nästan tre fjärdedelar av ledarskapet valde att följa de nya förändringarna. De tog emot den nya falska vägen; de vände sig bort från sanningen. Många ledare accepterade de nya lärorna från Joseph Tkach Sr helt och fullt, medan andra valde att ta in enbart vissa av förändringarna. Detta innebar dock att en stark rörelse av falska läror i en falsk kristendom drabbade Kyrkan på bred front.

Denna uppkomst av många falska ledare i Kyrkan gjorde att den falska undervisningen och de förändrade lärorna spreds fort. De ledarna använde inte längre svärdet, som är Guds ord, i ande och sanning, men ett falskt svärd som innebar att sanningen togs bort från medlemmar och att deras andliga liv förstördes.

I det att Guds frid och fred togs bort från medlemmarna genom denna process så drogs medlemmarna in i den värsta perioden av andlig krigföring som dittills någonsin drabbat Kyrkan sedan den startades år 31. Tusentals medlemmar började förlora sina andliga liv i det att medlemmar började mörda varandra andligt. De falska ledarnas svärd bestod i de falska lärorna och genom detta så drabbades Kyrkan av kraftfull vidsträckt förstörelse och andlig död.

”När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet får du inte skada." (Upp 6:5-6).

Dessa två verser förstår de flesta som läser att de handlar om en tid av svält. Kyrkan har länge förstått att det handlade om en tid av svält som skulle drabba världen i den sista tiden, men det sågs endast som en tid av fysisk svält. En sådan tid kommer visserligen ske på jorden fysiskt, men dessa verser handlar om Kyrkan och den tid av andlig svält som följde det stora avfallet från tron.

Verserna uppfyller faktiskt en gammaltestamentlig profetia som skulle komma att bli verklighet i den sista tiden, ”Se, dagar ska komma, säger Herren Gud, då jag sänder hunger i landet – inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.” (Amos 8:11).

Allt eftersom falska ledare och falska läror växte i styrka försvagades medlemmarna och blev offer för en ökande andlig svält. Guds sanning—Guds ord som medlemmarna behövde höra och begrunda för att få den riktiga andliga maten började lysa med sin frånvaro. En tid av kraftig andlig svält drabbade Guds folk.

Resultatet av det stora avfallet skapade kraftig förstörelse och vanhelgelse i Guds tempel. Förstörelsen som följde förhöll sig parallellt med en profetia i Hesekiel 5 som handlar om detta, i det att den beskriver hur effekterna av katastrofen var uppdelade i tre specifika segment.

Direkt när det stora avfallet skedde så föll nästan en tredjedel av Kyrkans medlemmar bort från sanningen som de hade getts. De gick tillbaka till den falska kristendomen som Gud hade befriat dem ur när Han började öppna deras sinnen så de kunde se och förstå Hans sanning.

Under de följande månaderna föll ytterligare en tredjedel av medlemmarna i Kyrkan bort och gav helt enkelt upp i ren förtvivlan och förlorade helt sin tro. De övergav allting. De förstod inte hur och varför detta kunde hända i en Kyrka som var Guds. De hade inga svar och inget hopp—ingenting att kämpa för längre.

Sedan var det den sista tredjedelen av Kyrkans medlemmar. Dessa försökte hålla sig kvar till något som någorlunda liknade det de hade trott när Gud för första gången öppnade deras sinnen så att de kunde förstå sanningen. Vid tidpunkten när det stora avfallet skedde hade Kyrkan blivit mycket svag andligt, precis som det hade varnats för gällande den sista eran Laodicea. Det var profeterat att den skulle bli en kyrka som var andligt ljum och som snarare skulle falla in i en andlig dvala än att vara alert och vaken som Kristus sa att den borde vara.

Gud förklarade att på grund av att den hamnade i ett sådant svagt andligt tillstånd så skulle Han utspy den ur Sin mun, det vill säga att den skulle helt kopplas bort från Honom—från att ta emot Hans favör och heliga ande. Det är exakt vad som hände med en högst försvagad andlig kropp. Gud sa också att Han, i den sista tiden, skulle rädda en liten rest av Sitt folk från den splittrade Kyrkan.

Men även den sista tredjedelen av Kyrkan splittrades på grund av den kraftiga förvirringen som drabbade Kyrkan under det stora avfallet från tron. Många i den här gruppen ville hålla sig kvar vid de läror och sanningar som de hade fått av Gud när de blev kallade. Olika organisationer utifrån den här gruppen människor började bildas i det att de försökte återuppbygga det som hade existerat tidigare. Men förvirringen bara förstärktes genom att försvagade splittrade medlemmar plötsligt var tvungna att välja vilken av alla dessa organisationer som de eventuellt skulle följa. Det fanns stora skillnader mellan de olika organisationerna när det kom till kyrkostrukturen, ledarskapet och lärorna.

Det var inte heller någon av dessa organisationer som tydligt verkade vara den definitiva fortsättningen på Guds Kyrka—med vilka Gud arbetade. Inom några månader bildades det sålunda över 600 olika organisationer och alla hade de tron att just deras organisation var den rätta organisationen genom vilken Guds sanna Kyrka skulle komma att fortleva.

Denna sista kyrko-era var profeterad att bli en era som präglades av en andlig ljumhet, men samtidigt fylld av stolthet, självtillräcklighet och självrättfärdighet genom att tro att man hade ”mer rätt” jämfört med andra. Den attityden smittade av sig i dessa organisationer—var och en upplevde att de hade rätt.

Men Gud är mycket tydlig med att Hans Kyrka är en kropp—en Kyrka—som är enad i sanning, tro och ande. Det är bara Gud som kan visa vad som är sant. Genom den sanningen uppenbarar Han var Hans Kyrka har levt vidare som den lilla resten av den mycket stora splittrade Kyrkan som utgjorde den fysiska organisationen Worldwide Church of God.